Atrani

Tidigare inlägg om denna resa, Ischia och Capri:
Villa Nunzia
Änglarnas instrument

En sen eftermiddag gled vi in mot Amalfi med båt. Den vackra zebrarandiga domkyrkan tog emot oss. Men det var inte här vi skulle bo, eftersom vi hade på känn att det skulle vara för dyrt. I stället hade vi valt ut Atrani, som är ganska litet och oansenligt och som ligger på höger sida om det ståtliga Amalfi. Oansenligt och okänt ja, men någon som skulle kunna sätta Atrani på kartan för en svensk är Eddie Oliva, sångare och trubadur, som kommer därifrån och är bosatt och verksam i Sverige sedan några decennier. Tilläggas bör att Atrani inte alltid har fört en undanskymd tillvaro bredvid Amalfi, på 1100-talet hade det sin blomstringstid; det var hit aristokratin reste.

Här uppe på bron går trafiken tät. Nedan syns räcket till bron och bilvägen. Vi bodde nere vid ett torg, s a s i en väl skyddad gryta. Om man ville gå och bada, var det bara att gå igenom valven så var man vid vattnet.


Vi bodde i en dubbellägenhet; åtta sängar och två balkonger som vette mot torget. På mornarna insåg vi att vi inte var ensamma; det bodde även en del bitglada loppor hos oss. Här handlar Bruschetta i en av torgets affärer.


På mornarna gick jag de femtio meterna till havet; över torget, genom valvet och så var man framme. Tog ett yogapass och ett morgondopp, medan de andra låg och snusade.


Här på piazzan tillbringade vi en del tid varje dag. Atrani är så litet, så här kan man bekanta sig med än den ena, än den andra. På vårt torg var vi som hemma. Från våra balkonger kunde vi också ständigt ha koll på läget; vilka rörde sig på torget just nu... Härifrån startade också våra utflykter till bl a Sorrento, Positano, och Pompeji. Ravello låg rakt ovanför, och naturligtvis gjorde vi en fotvandring dit. I Amalfi var vi titt som tätt, det var ju bara runt hörnet.