tisdag 31 mars 2009

Påskharen

Såna här pappägg har aldrig riktigt attraherat mig. Nej, jag har nog inte riktigt fattat det roliga med dem. När jag var liten och min kompis stolt visade upp sitt stora pappägg till brädden fyllt med godis, tyckte jag lite synd om henne. Men hon såg hur nöjd ut som helst. Ja, det har ju med olika familjetraditioner att göra. Själv hade jag mina ägg, hönor, tuppar m m i en stor plastpåse. Dem hade jag samlat själv. Och det var Påskharen som hade värpt allt detta ute i naturen, på ibland lite kluriga ställen. Och min kompis fick aldrig göra detta roliga. Men, som sagt, hon var mer än nöjd med sitt stora ägg, och hade ingen längtan efter att stifta bekantskap med en äggläggande hare.

För oss som barn var denna äggletning något lustfyllt och spännande, och även som vuxen har det varit kul att vara Påskharen. Det är som en riktig sport att hitta de bästa ställena - i ett träd, där man ibland kan kila in ett småägg i barken… på grindar, i stenrösen…

Som bäddat för Påskharen att lägga ut sina gula ägg - för att skärpa uppmärksamheten hos äggletarna!


Äggvägg


Jag tror på lila som påskfärg i år.


Jag minns en påsk när jag och min bror tog oss ner till Berlin. Min kompis slöt an ganska snart. Vi bodde i Mrochens (min tidigare au-pairfamiljs) lägenhet, för de var bortresta. Tämligen omgående lyckades en av oss dra ner ett jättelikt Waschbecken (tvättställ) så att det splittrades i tusen bitar - små och stora. Som tur var fanns det Waschbecken till Sonderangebot runt hörnet, i samma storlek! Varje gång vi gick ut fick var och en ta några Waschbeckendelar för att lägga i soporna någonstans på vägen. Den stora porslinshögen minskade på så vis, och försvann slutligen.

En av dagarna - som naturligtvis började med att grabba tag i en rejäl porslinsbit - gjorde vi något lite udda, som min bror hade hittat på. Jo, det skulle bli "enklavvandring". Sagt och gjort, vi begav oss till södra delen av dåvarande Västberlin (detta var långt före "der Mauerfall"), och tog oss in i en ganska lång, lite läskig flaskhals, muren "tryckte på" från båda sidor. Vi traskade och traskade (i gåsmarsch faktiskt), och kom slutligen ut i "friheten", till enklaven. Där var det trevligt - inte bara som kontrast till flaskhalsen. Vi valde ut ett fik och satt där ett bra tag och myste över kaffekopparna medan solen sken vänt.

Vad jag minns hade vi strålande sol alla tre dagar, så vi promenerade mycket, bl a i Grunewald. Där låg folk och solade nakna. Lite smått generad gjorde en av oss de andra uppmärksamma på att det på marken låg rätt många lila påskägg.

måndag 30 mars 2009

Tyska kyrkan/Kronhuset



Här är den idealiska picknickplatsen, när det blir lite varmare. Denna trekantiga gräsmatta blir bra. Intill väggen kan man lapa sol, fika och läsa en bok, eller varför inte ta med sitt broderi eller sin stickning? Mitt i stan, men ändå lite avskilt. Och man kan titta ner på dem som kommer spankulerande över Tyska bron.



söndag 29 mars 2009

Alternativt påskpyntande

Sist med julpyntet - först med påskpyntet.

lördag 28 mars 2009

Arad

Denna behändiga sked har följt mig genom åren. Den ligger extra bra i handen och är aningen större än en vanlig tesked. Den kommer från Arad, en vattenmätarfabrik på kibbutz Daliyya i Israel.

På kibbutzen hade jag drygt trettio olika jobb, om jag räknar efter. Bl a jobbade jag lite kort på de två fabrikerna - Zohar och Arad. Jag deltog inte i produktionen utan jag ansvarade för kaffe och kakor. Mycket enkelt: jag dukade fram kaffe/te och en massa goda kakor till varje fikarast (och de var inte så få), och plockade undan och diskade .

Om man läser från höger till vänster: Arad Dalia.

fredag 27 mars 2009

torsdag 26 mars 2009

Tankespår

Mycket är tydligt - gå bara rakt fram i spåret. Annat har fler infallsvinklar. Få saker - men de dyker ju upp nån gång emellanåt - ter sig som ett Moment 22. Då går tankeflödet kors och tvärs, fram och tillbaka, hur hitta en öppning...



Vissna och vackra

onsdag 25 mars 2009

Utklädd titan


Det var faktiskt inte jag som gjorde detta.

Skogsrået är egentligen förgrymmad över att hennes brunn ständigt skräpas ner...

... men hon visar det inte. Hon tittar bara lite moloket ner på skräpet.

tisdag 24 mars 2009

Lykta


Detta är den plats i Göteborg som jag gillar bäst. Det är behagligt att trampa kullersten för omväxlings skull. Det högresta Kronhuset på ena långsidan av den stora gården, de små gulliga bodarna... Och kaféet - snart ställs stolar och bord ut på kullerstenarna.

Ett stenkast bort, på Gustav Adolfs torg, kommer det också snart fram kaféstolar och bord - för första gången. I sommar vill man ändra på torgets lite kala och döda intryck och i stället försöka skapa lite liv där. Bra idé, men jag kommer ändå föredra att fika nedanför Kronhuset - absolut mysigare att sitta omsluten inne på en gård.

måndag 23 mars 2009

Floras kulle



Ännu en gång blev jag ledd av dessa spår - som nu har börjat prunka så behagfullt. Varför inte följa dem... till Floras kulle, som nu verkligen gör skäl för sitt namn. Där uppe tronar Skogsrået/Flickan och sjötrollen. Det hela ser förtjusande ut, men i brunnen ligger burkar, plastpåsar och annat skräp...



En fågel i handen...