Deshimaru hade säkerligen en sån här doftpåse, för att lukta gott. Den fäster man på insidan av kimonon eller kesan (ett extra stycke tyg över kimonon), om man är ordinerad till munk eller nunna.
De flesta zenutövare som jag träffade på la Gendro var antingen läkare, sjukgymnaster eller jobbade inom annat i sjukvården. Betydligt fler än i Sverige, i dessa sammanhang, hade rakat huvud (även kvinnor alltså), men en kvinna sa att hennes arbete på ett universitet gjorde att hon avstod från rakningen, för att inte väcka onödig uppmärksamhet.
Något som jag tyckte var riktigt gulligt, var att titta på alla de toffelpar, som stod utanför dojon när det var zazen. Det var flera hundra, i alla möjliga storlekar.
Ett bestående minne av meditationen i den jättelika dojon, som var öppen mot naturen, var alla fågelläten. Efter ett tag hade man stött på samma slingor flera gånger, ibland var det långa, och ibland var det kortvarianter av samma slinga, jag visste inte att det förekom! En av slingorna lät som om den avslutades med något på engelska, nämligen "career", oerhört intressant...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar