onsdag 29 april 2009

Majblommor

Jag ligger nära i färg med Majblomman, med mina nyinköpta margueriter. Kanhända har färgvalet blivit till genom att jag köpte min Majblomma idag. Det var i Femman, av en mycket oerfaren försäljare i förskoleåldern, faktiskt. Hans mamma tog emot betalningen. Senare var jag på Blomsterlandet och skulle skaffa passande blommor till min blomstergård på min generöst tilltagna balkong. Jag misstänker att Majblommans färger "var med och valde" mina blommor. Visst är de lika!

tisdag 28 april 2009

Svart tulpan

Nu läser jag Döden i Venedig av Thomas Mann, som jag egentligen hade tänkt läsa när jag var på Lido. Där läste jag i stället Miss Garnet´s angel av Sally Vickers, en historia om en dam som slår sig ner i Venedig några månader, efter att hennes vän som hon bodde ihop med, har dött. Behållningen av boken var att det var kul att följa henne runt omkring i Venedig, medan man själv befann sig där.

Aschenbach känner att han vill ge sig av mot Södern. Han lämnade München och begav sig via Trieste till en kroatisk ö. Men där kunde han inte slå sig till ro. Det blev båten till Venedig och Lido. Där bor han på ett hotell vid stranden. Han stannar inte länge, han ger sig av hemåt. Men han plågas av att något är fel, och vid stationen ändrar han sig och återvänder till Lido... ja, det har ju att göra med den unge, polske killen med de gyllene lockarna - Tadzio.

måndag 27 april 2009

Kastanjestudie


Eine neue Welt!

Igår kväll hände det. Under två timmar skapades världen, på ett ibland mycket detaljerat sätt. Först svävade Guds Ande över vattenytan och skapade ljuset med kraften av sina ord. Och han jagade bort en skara av svarta helvetesandar djupt ner i avgrunden, där de var dömda att befinna sig i en evig natt. Förtvivlan, vrede och skräck följde dem i nedstörtandet. Och då kunde en ny värld stiga fram... genom Guds ord.

Det torra kallade han för jord och det våta för vatten. Sen skapas det ena efter det andra. När fåglarna skapades kunde man riktigt se skådespelet framför sig: den sprittande glada fågelflocken med sin färgsprakande fjäderdräkt i växelflyg i det gyllene solskenet. Sen kom fiskar, boskap och... ett lejon! Och en snabb hjort. Och en häst. När masken träder fram... (In langen Zügen kriecht am Boden das Gewürm.) känns det som den absoluta höjdpunkten. Raphael, med sin djupa bas, går ner extra djupt i ton just på "würm" i Gewürm, och håller kvar tonen länge - mycket effektfullt.

Naturligtvis var det fullsatt, som alltid. Och mycket festligt med färgglada kläder. Och denna gång hade vi fått inte mindre än tjugo musiker ur Göteborgs Symfoniker. De hade också blivit uppmanade att ha på sig något mer färgglatt, men det blev ändå mest mörkt och svart. Men det gjorde egentligen inget - de fick företräda skaran av helvetesandar. Själv hade jag inte hallonrött, utan en kort, mörkgrön klänning, smycken i vitt: pärlhalsband och pärlörhängen. Samt vita tajts med spets nedtill, svarta sandaletter. Plus en hårklämma med två stora, röda rosor i håret.

Efteråt åt vi bondsoppa/fisksoppa och drack vin. En jättegod Käsekuchen rullades in som avslutning. Mums!

söndag 26 april 2009

Orangesvart

Lite färg på balkongen. Denna oranga ska få sällskap av svarta penséer. Cinnatan nedan är en ny frosttåligare version av Cinnobelia, sas det. Men den har tydliga svagheter - tappar ett kronblad här och var och de bryts lätt, det kan man se på den sista bilden.

torsdag 23 april 2009

Blätter

Wie herrlich leuchtet
mir die Natur!
Wie glänzt die Sonne!
Wie lacht die Flur!

Es dringen Blüten
aus jedem Zweig,
und tausend Stimmen
aus dem Gesträuch.

Und Freud und Wonne
aus jeder Brust.
O Erd', o Sonne!
O Glück, o Lust.

O Lieb', o Liebe!
so golden schön
wie Morgenwolken
auf jenen Höhn!

Du segnest herrlich
das frische Feld,
im Blütendampfe
die volle Welt.

Johann Wolfgang Goethe (1749-1832)

Jag kan de två första verserna utantill, och dem läser jag tyst för mig själv när jag går till busshållplatsen (och vid andra tillfällen också...).

onsdag 22 april 2009

tisdag 21 april 2009

San Michele/Isola di cimitero






Från Venedigön tar det bara ca 30 sekunder att åka över hit - till den muromgärdade lilla begravningsön. Färjeläget ligger precis intill den vackra kyrkan med den bländvita kupolen. Sen tar man sig in i en härlig grönska. Här ligger några berömda personer begravda. De får stanna, men annars är det en tolvårsregel som gäller.


måndag 20 april 2009

Knoppeliblad

Nytt hår!





söndag 19 april 2009

Buranohjärtan

Nej, ni hörde inte fel. De är tillverkade på Burano, men glasstavar från Murano köps in, sen gör de dessa smycken för hand. Inget hjärta är det andra likt, det ser man på bilden. Det fanns mycket fint, bl a stora vårblommor att ha runt halsen, men jag bestämde mig till slut för dessa två hjärtan. Inget var särskilt dyrt, men smyckena är ju också relativt enkla. Det var en välskött butik, och alla glasgrejer var mycket läckert framlagda - i skyltfönstret allra mest inbjudande. Butiksinnehaverskan utstrålade hälsa och glädje. Gå till Violarancio om du kommer till Burano! Via S. Mauro 277.





Lutande tornet i...

lördag 18 april 2009

fredag 17 april 2009

Murano

Smaskig glasring, eller hur? Vi handlade ytterst få saker, och bara i affärer som kändes trevliga och där vi först hade tagit oss ett ordentligt snack med ägarna. Själv handlade jag bara på Burano, i en mycket fräsch butik, mer om vad jag hittade i ett senare inlägg...

Murano var vackert i det strålande solskenet. Ganska mycket tjusigare än Burano, men där var det mer avslappnat.

Den här dagen började med att vi hoppade i en liten motorbåt i ändan av en Lidokanal och fördes rakt in i en glasblåsarverkstad. Sen var det dags att träda in i glasriket. En dam hängde efter oss, hon ville sälja glas till specialpris, inte mindre än fem gånger. Vi sjappade till slut... genom otaliga vindlande gångar hittade vi äntligen ut!

På flera ställen stod stora glaskonstverk, en del var inte så snygga. Denna "julgran" var i alla fall rätt ok.