Tillbaka till la Gendro, zentemplet.
Om man inte är van vid att meditera i en sådan omfattning som man gör där, kan man få ont i benen. Jag nämnde för min godo (så kallas en dojoledare) från Göteborg, som var där samtidigt som jag under min första vistelse där, att jag hade fått lite ont i benen. Han sa direkt: Gå och prata med Patrick Malle! Jag sökte upp honom, och bestämde en tid när vi skulle ses i dojon. Patrick är zenmunk och läkare och har forskat om hur zen påverkar hjärnan och olika organ i kroppen. En kväll hade han en föreläsning om EEG m m och visade också en video. Man fick bl a se en diafragma hos en operasångare, och jämförelser gjordes med en zenutövares - de uppförde sig på liknande sätt.
Vi sågs alltså i dojon. En annan tjej med "sittproblem" kom också dit. Patrick var den trevligaste personen på hela zentemplet. Han är jätterolig och utstrålar en härlig, robust värme. Visserligen kunde han inget annat språk än franska, och själv kan jag inte så mycket, men vi talade med miner och gester, och det gick jättebra. Mig visade han hur jag skulle arrangera filtar som stöd på ett speciellt sätt för mina ben. Han berättade också hur jag skulle ändra filtarrangemangen dag för dag.
Den andra tjejen hade skolios. Patrick tog bestämt min hand och tryckte den mycket hårt mot hennes ryggrad. Ja, jag kände att ryggen var sne. Han tog fram en gardin, vek den och la den under hennes ena knä.
Vi var båda nöjda efter vårt möte med denne förtjusande munk. Jag följde hans råd till punkt och pricka, och det gick hur bra som helst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar