Jag håller dig så gränslöst kär som ingen
och det är bara du som gör
att jag ännu kan dröja kvar bland tingen
och icke följer mitt begär och dör.
- - Ty du skall veta, att jag varit nära
att helt förlora mig och bli
ett moln bland molnen, vilka vindar bära
som blinda töckenskepnader förbi.
Och jag har varit obeskrivligt trött
och led vid jorden och vid jordens föda
och varit avundsjuk på dem som dött
- de nyss begråtna och de länge döda.
Det ljusnar sakta, och det ler och knoppas
och livet sätter nya blad
och det är du som gör, att jag kan hoppas
och det är du som gör, att jag är glad.
2 kommentarer:
Bertil Malmberg är en av mina svenska favoritpoeter också. Samlade hans dikter antikvariskt för många år sedan.
Kände dock inte igen den där fina dikten.
Detta är min favoritdikt av honom. Den är visserligen mycket svart och hemsk, men börjar och slutar så oerhört fint. Ja, jag är riktigt tagen av den...
Skicka en kommentar