Bertilssons

Mycket lätta om hjärtat gav vi oss av. Ja, vi var helt enkelt sprittande lyckliga, för vi skulle ut… i skogen den friska! Det var så länge sen, det var vid Svarttjärn sist, för mig. Vi började vid Sveriges Radio-huset, som stod där övergivet och förföll. Det andades gammal DDR-byggnad. Skumt, så har det aldrig känts förut. Och byggnaden verkade ha vuxit sig större, efter att den tömdes. Lite hotfull... och en lätt obehagskänsla smög sig på.

Nåväl vidare, förbi jaktslottet och många kappklädda hästar som stod med sänkta huvuden och vilade, i sina små hagar intill stallet. Uppför och nerför och uppför igen. Förbi golfbanan och Kafé Lyckan (där de har hårlösa hängbukssvin m m). Vi dansade fram i de generöst tilltagna solstrålsknippena, ja vi dränktes rentav i dem. Mustig promenad. Och så mycket godis vi plockade i våra påsar (kameror), utan att de blev tyngre eller våmligare! Så LJUST, och så vackra färger det fanns att lapa i sig med ögonen. På sina ställen luktade det också extra härligt skogsaktigt och friskt. Skogen är det bästa av allt!



Det som gör att man gärna tar sig till Bertilssons är att man "måste" gå mycket länge längs Delsjön, hela tiden alldeles intill vattnet.

Min fina soltuva!

Detta är nåt "folk" som envist stretar på i vinden, och håller ihop gruppen. De är nog på väg till Bertilssons fik, uthungrade och mycket törstiga.

Nu är det inte långt kvar. När ena änden på sjön tar slut viker man in på en liten väg (det finns en stor träskylt), och plötsligt - som en hägring - dyker ett jättetrevligt fik upp. En massa folk sitter och fikar på den stora uteplatsen. Det brukar också drälla av hundar i alla storlekar.

















Bertilssons stuga har mer än en gång påmint mig om någonting... i en annan skog dök också något helt oväntat upp. Inte ett kafé, utan en pub.

Nu förflyttar vi oss till Frankrike, närmare bestämt Loiredalen, nära staden Blois. Där finns ett zentempel, där jag har varit vid två tillfällen. Jag var där på sommaren, och då är man där i niodagarsperioder. Först fem uppbyggnadsdagar, med meditation tre gånger per dag. Man har också "samu", manuellt arbete, några timmar per dag. Efter de första fem dagarna följer "sesshin", intensivmeditation. Fyra gånger dagligen, inget arbete.

Under den första perioden kan man kvällstid promenera ut i skogen, i mörkret. Och plötsligt dyker ett slags skjul upp från ingenstans. Där är det fest och glam, en pub alltså. Klockan elva går två munkar med fasta steg och allvarsam min rakt genom massan av pubbesökare, håller två träklossar ovanför huvudet och slår dem mot varandra med korta intervaller. Det är dags att gå hem. Punkt slut. När sesshin börjar hålls puben helt igenbommad, och ljusen ska vara släckta vid tio.