Viareggio

Jag ville åka till Italien och lära mig italienska. Hittade den billigaste kursen i hela Italien och det var i Viareggio som ligger i Toskana, strax söder om Cinque Terre.

Det var kurs varje förmiddag, på rasten gick vi ut i la pineta (en pinjeskog som var planterad på 1700-talet och därför med mycket höga pinjer, som bildade en fantastisk sal, och i salen fanns det flera olika kaféer, pubar m m). Efter lunch gick vi på en smällhet asfaltsväg ner till en jättefin strand, där vi låg och fläglade i hettan, tog ett bad då och då, snackade en massa skit...

Jag hade halvpension, och middagen serverades sent; runt nio, halv tio - då blir man hungrig innan, men jag kom snabbt på att man kunde gå ut i pinetan, plocka några pinjekottar (från marken - trädkronorna satt för högt, ca trettio meter upp), leta upp en sten, plocka ut pinjefröna som låg i trähylsor (två och två under varje kottefjäll), knacka sönder träfodralen med stenen och plocka ut de mättande, supergoda fröna, och äta dem så att man dövade sin hunger, tills man fick: pasta som var "äggakantig" i genomskärning, med pesto. Detta var alltså förrätten. Sen kom ofta bläckfisk med långa, lite läskiga ben, som också hade en mängd sugproppar som knappast var ätliga... (i Viareggio fiskar man mycket), och sen kanske någon efterrätt.





Jag delade rum med fem engelska tjejer, och en franskamerikansk. Vi levde vårt liv på vår enorma terrass på vårt mussolinihus, i pinetan (där var vi nästan mest), på stranden och på strandpromenaden (där de promenerade i guldfodral), där vi åt jättegod italiensk glass - nocciola e limone var mina favoriter.





I pinjeskogen var det ibland "pinjekottsalarm", när det blåste och man riskerade att få en pinjekotte eller två i huvudet. Men de flesta barer hade nät uppriggade så att man någorlunda säkert kunde avnjuta en cioccolata densa, medan man drog det senaste skvallret. Om folk på kursen och om en lustig inhemsk mansgrupp, som hängde ihop i vått och torrt. Den bestod av män i de mest skiftande åldrar och yrken; en enorm man med långt vitt hår, som vi kallade "the icebear", var mångsysslare (och analfabet), en annan var tandtekniker, och ytterligare en annan var läkare. En kille som var fiskare och som egentligen bodde på Sicilien, visste inte hur han skulle behandla tjejer, han var nästan som ett djur. The icebear visste inte heller riktigt hur man uppförde sig bland damer. Men det genererade i alla fall många goda skratt... någon gång/några gånger fastnade också tyvärr skrattet i halsen - not so easy to deal with "animals".