Turkosa

I boken Någon annanstans av Amos Oz, tycker jag att Turkosa är så väldigt fint skildrad... och jag tycker att namnet är så vackert... handlingen är förlagd till en gränskibbutz intill Libanon, och där får man följa alla förvecklingar mellan människorna som bor där, och även en kvinna som stack från sin man och sina barn, för att leva ihop med sin kusin i Tyskland. Det var Eva, Turkosas mamma.


Turkosa heter egentligen något annat...

Nogah Charish kan väl vara sexton år, lång och slank som en pojke. Hon har en pojkes, inte en kvinnas figur. Slanka, mycket långa ben, smal midja, späda lår, över vilka en vid mansblus faller ner. Över hennes skuldra väller en tjock, mjukt böljande fläta ner på halva ryggen. Hon är kantigt, tanigt byggd, och just därför är det något fränt vilt över allt som dunkelt antyder kvinna. Ansiktet är helt litet, försvinner i kaskaden av tungt hår. Nogah Charishs hår är nattsvart. Ramar in panna och kinder med en mjuk gloria som cirkeln av skugga kring ljuslågan. Hennes ögonbryn är smala som på gamla madonnabilder. Bara ögonen är stora, de förrycker proportionerna, stora med en grön blixt innesluten i sig, Reuven Charishs ögon i Evas vackra ansikte...




Nogah tycker om att brodera och ber en dag Ezra Berger, den otympligt fyrkantige lastbilschauffören, att köpa turkost brodergarn åt henne i Tel Aviv, dit han just ska åka. Han vet inte vad turkos är för något. Nogah förklarar att turkos är en färg, en vacker färg mellan blått och grönt. Hon ger honom en turkos tråd med som prov, så att han ska kunna klara detta.

... Ezra trevar på förpackningen med brodertråd bredvid sig på den nötta skinnsitsen. Nu vet jag något nytt: turkos är en färg mellan blått och grönt. En mycket skarp färg. En kall färg. Det finns kalla och varma färger. Hårklyverier för skalder. Jag ska berätta en liten historia för dig, Turkosa, liten men ur levande livet. En sann historia. Det var för många år sen en prinsessa...