Jag har väl sällan blivit så överraskad... eller överrumplad skulle jag väl säga. På ett jobb jag hade fanns det en man som jag hade morsat på lite gemytligt några gånger. En gång när jag och min kompis intet ont anande satte oss i fikarummet och tog en lugn kopp kaffe och småpratade lite... då kom två karlar mysigt snackande och med energin påslagen på nästan max. De slog sig världsvant ner hos oss med varsin kaffekopp, och framför allt den ene började känna oss på pulsen... eller snarare så började han på ett otäckt vässat sätt kolla vår brainhastighet. Han snackade skitsnabbt, och tryckte på ett verbalt sätt upp mig på väggen som en fluga några gånger, la ut fälleben efter fälleben, ja man undrade vad som pågick egentligen. Min kompis fick sig också en släng av detta. Tur att vi var så pass trygga i oss själva, annars hade vi fått gå från fikat som nervvrak.
Vid senare tillfällen uppförde sig samme man på ett ganska trevligt sätt och hade en mer normal talhastighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar