Språk

Teddy och jag hade viss brevkontakt efter att jag åkte hem sommaren -82. Våren därpå meddelade hon att hon och hennes man hade varit på en utlandsresa, men att han hade fått ett slaganfall eller stroke eller nåt sånt, och de hade fått avbryta resan.

När jag kom tillbaka till Daliyya sommaren -83 träffade jag naturligtvis paret igen. Teddys man, som hade tyska som modersmål, kunde jag tala obehindrat med, men jag var en av de få på kibbutzen som han kunde tala med, eftersom hans hebreiska var fullständigt utraderad. Teddy berättade att hon fick lära honom allt från början: ja! nej! godmorgon! god eftermiddag! god natt! (ken, lo, bocker tov, erev tov, laila tov). Märkligt, att det ena språket var helt ograverat och det andra hade försvunnit spårlöst. För övrigt mådde han hyfsat bra, men var lite ostadig i kroppen, framför allt i händer och armar - jag bar hans frukostbricka till bordet flera gånger. Men han var så jätteglad att träffa mig - någon som han kunde tala obehindrat med, på sitt modersmål. Jag blev riktigt rörd. Efterhand lärde han sig mer och mer hebreiska, men det var ju som ett nybörjarspråk för honom...

Tänk, tänk... att lära sig räkneorden på nytt som vuxen: echad, schtaim, schalosch, arba, chamesch, schesch, scheva, schmoni, teischa, eser...

Apropå Teddy så kunde hon ju naturligtvis fortfarande inte se några färger (undrar om det är tappar eller stavar som saknas, eller är det nåt annat kanske...), och vi kom i samspråk om detta igen. Hon nämnde bl a att hon på ett mycket tidigt stadium hade lagt alla färger "på hyllan". Det gick ju ändå inte att föreställa sig vad en färg kunde vara... och när folk pratade om färger, brukade hon gäspa lite grann och låtsas som om det regnade.