... som ni kanske gissar, så blev de söta småprinsessorna balens höjdpunkt på slottet... och om några dagar blir det en ny bal för dem... på Nääs slott. De har mycket att stå i, för lite senare i sommar blir det även på Gunnebo slott (som är ganska nära, de behöver inte ta någon hästdroska).
Vi fortsatte vår växtvandring, och gick förbi ett intresseväckande flaskkonstverk, och hamnade sen vid en trevlig slottsdamm, där vi slog oss ner på en träsoffa för att fika; ett äpple, en banan (skalet får inte slängas för det kan skada växterna, det får heller inte slängas på kompost, utan måste brännas, enligt ledaren som alltså hade "bananfikat" med sig) och en liten bit räkbaguette - den var min, det var vad som återstod efter att jag naggat ordentligt på den på bussen. Efter fikat var det dags för nyckling. Att nyckla innebär att man tittar på en växt med hjälp av en bok, och stegvis (många steg) kommer fram till vilken art det är. Växten som vi nycklade visade sig vara vitfryle.
Den röda slottskatten dök upp igen och var lite inställsam, och ville säkerligen ha någon godsak. Vi lyfte upp den och klappade den lite, men den fick ingenting, tyvärr - allt var slut. Vi gick vidare och hann lära oss om otaliga växter. Sen gled vi nerför slottstrappan (slottsloggan överst), förbi fint klippta buxbomar - att jobba i en slottsträdgård som buxbomsklippare är något jag drömmer om...
Det fanns hur många växter som helst att titta på, på tillbakavägen till parkeringsplatsen vid Stensjön. Vi tittade bl a på kirskål (ett tips är att lägga de dekorativa bladen på bordet när man har barnkalas t ex), skräppa, den röda ni vet som är barndomens "kaffe" (för en del i alla fall), lundgröe, som internt heter hitlergräs (men det får man egentligen inte säga), eftersom gräset böjer bladen som i en hitlerhälsning, vitgröe som har ett mjukt strå, som alltså inte går sönder när man böjer det, det har småax som är vitgröna i spetsarna, vildkaprifol som släpper ut sin ljuvliga doft på kvällen... den är gul, till skillnad från trädgårdsvarianten som är rosaorange. Rödsvingel är ett riktigt gräs och har en mycket varierande längd, stora småax med borst, i mycket sol blir de glödgade i topparna. När vi slutligen kom fram till parkeringsplatsen satte vi oss åter ner på en träbänk och det var dags för ny nyckling. Denna gång kom vi till slut fram till att växten var en stormåra (jag hade från början gissat på vitmåra - jag visste inte ens att växten stormåra existerade).
En del växter var det, och jag har bara nämnt knappt hälften... en mycket lustfylld form av korvstoppning!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar