Visar inlägg med etikett konst. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett konst. Visa alla inlägg

lördag 24 oktober 2009

måndag 26 januari 2009

Alina W

Marschaller en bit uppåt Plantagegtan visar vägen. Innanför dörren - i det starka ljusskenet - står en ljuslockig kvinna klädd i en klänning i "djupaste" klarrött (och en "kortärmad" vit väst av fuskpäls). Genom färgvalet blir hon den självklara medelpunkten. Men troligtvis inte bara därför. Vernissagebesökarna står längs väggarna och tittar på färgstarka målningar. Och hon står i mitten av det första rummet, utstrålar energi men också en slags mildhet. Det är Alina Witwitzka från Krakow, hon fyller sextio år.

Vin, knäckebröd, camembert och karameller bjuds det på. Men det tar en stund innan man beger sig till detta bord. Bilderna är attraktiva med sina färgsprakande motiv; ofta en kvinna och en man i olika situationer. Ofta är mannen en riktig bjässe, medan kvinnan kan vara betydligt mindre, men inte särskilt späd. Det finns annat också, men sparsamt. Jag hittar krokusar och en stor, brandgul hink som står kvarglömd i mörkret i den ymniga snön.

Jag kommer i samspråk med henne, och jag påtalar de vita händerna...
- Jag håller på med healing, och då är händerna viktiga. Jag älskar det vita ljuset, som jag upplever kommer ur händerna när jag ger healing.
- Ja, just det, nu kommer jag ihåg. Jag har varit här på vernissage en gång förut. Men de där då? Jag menar tavlorna där händerna inte är vita, bara ljusa.
- Det är äldre tavlor.

Sommaren -06 kom jag för första gången i kontakt med Alina. Det var i Skärhamn. Jag och mitt sällskap hade varit på Akvarellmuseet och tittat på Kokoschka. Det var lite av en besvikelse, det var nästan bara hans "källarmålningar". Så innan vi gick till stranden, gick vi upp till Volunds smedja för att få oss något bättre "till livs". Där var det ordentliga grejer. T ex midjehöga, mycket enkla ljusstakar med en tung klump nedtill, som hade blivit ordentligt tilltjongad av en slägga, för att kunna stå. Där dröjde vi oss kvar och njöt av allt grovt och stort.

En trappa upp på utsidan finns en gallerilokal med förtjusande utsikt. Just då huserade Alina där med alla sina tavlor. Man kunde gå upp för en spiraltrappa för att se ännu fler glada, färgstarka människor med rejält böjliga leder. Ögonen var ofta målade så att de delvis "hängde" ute i luften. Det är lite svårt att förklara, det kanske måste ses. Först hade jag lite svårt för dessa ovanliga ögon, men jag vande mig efterhand. Tillbaka till spiraltrappan, eller närmare bestämt räcket; det var gjort av Volund, det syntes. Grovt, fantasieggande järnsmide.

måndag 27 oktober 2008

In Paradisum














Der Grosse Morgen av Philipp Otto Runge (1777-1810)






















Lyssna gärna på G. Faures requiem, In Paradisum. Ännu vackrare här. Noterna ovan är inte G. Faurés, men texten är i det närmaste likadan.

Der kleine Morgen

tisdag 23 september 2008

Budda igen





















För ganska många år sen följde jag med min franska väninna Marie-Do, som är konstnär, till Musée d´Orsay i Paris. Hon ville visa mig tavlor av sin favoritmålare, Odilon Redon (1840-1916). Han hade en mörk period och en ljus. Målningarna från den mörka är ganska skräckfyllda, anser jag. Jag tar bara med en enda bild från denna period, i slutet. De från den ljusa har ofta pastellfärger med mycket guld. Och de är skönt fantasieggande.





Detta är min favorit, Fönstret.




torsdag 14 augusti 2008

Morris








Tusenskönorna och kronärtskockan är mina favoriter.

Här är några jordgubbstjuvar av William Morris (1834-1896), prerafaelit nummer två. Han är mest känd för att skapa mönster till tapeter och textilier. Han upphöjde hantverkare till status av konstnärer. Hans tapeter säljs än idag.

Woodpecker






Peaches

söndag 10 augusti 2008

Hunt

















Our English Coasts och The Hireling Shepherd heter dessa målningar av William Holman Hunt (1827-1910), en av medlemmarna i det prerafaelitiska brödraskapet.





The Awakening Conscience och The Light of the World.

tisdag 1 juli 2008

Prerafaelitfeber

Här är en liten försmak på ett lite längre inlägg som kommer inom kort. För många år sen drabbades jag och min walesiska kompis av prerafaelitfebern: jag hade den först, åkte till London, där hon bodde just då, vi tittade på prerafaeliterna på Tate gallery, slogs om en bok på kvällarna (vi ville båda läsa den i sängen), det var en bok som min pappa hade lånat mig innan jag åkte... och den handlar om allt möjligt som utspelade sig i prerafaelitgruppen...

Det går inte riktigt att blogga på annan ort (som jag befinner mig på nu), så denna vecka blir det bara bilder eller försmaker... tror jag i alla fall.

Blev inspirerad av E-man (på bild nedan) igår som tyckte att fraktaler tillhör kategorin konst och inte alls matematik. "Vad har fraktaler med matte att göra - det finns ju inga uträkningar, och det ska det ju finnas om det är matte", sa E-man (som har ett rätt avancerat matematiskt förflutet, men som nu har gått över till kroppsbyggning och lite annat).