Visar inlägg med etikett konsert. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett konsert. Visa alla inlägg

söndag 25 april 2010

Röd jätteballong!

På näthinnan när jag vaknade: grått och rött. Igår var jag på Imago på Frölunda kulturhus. En föreställning av kören Rabalder: Om kraften att förändra, för sig själv och andra.

Vi bänkade oss på första raden. En bild projicerades på en stor duk. En bild som ändrades från något oformligt till att frysas vid en tjej med långt hår som doppade fingertopparna i ett ämbar med mjölk. Sen puffade några rökmoln fram. Körledaren satt till höger på golvet vid ett liggande tvättbräde. I höger hand hade hon lysande taktpinnar i olika färger - mycket intresseväckande!

Den ständigt ändrade ljussättningen verkade vara det som de olika skeendena på scenen s a s surfade på - det visuella intrycket var något riktigt maffigt under hela föreställningen, tycker jag.

Alla var klädda i ljusgrått; skjorta och byxor. Varje person hade satt sin egen prägel på dessa enkla plagg; ärmar och byxben var klippta till alla möjliga längder, kortärmat med manschetterna runt handlederna, snörliv i ryggen, halvt klippta i remsor - ja, du kunde finna allt man kan göra för att ändra framför allt en skjorta.

... så vackert när röda bollar kom in och sken med sin klara färg, som kontrast till de gråklädda människorna.

Med vissa mellanrum gick personer, en och en eller i smågrupper, fram till kanten av en lite större ljuscirkel, sträckte försiktigt in fingertopparna eller hela händer in i ljuset. De kände på ljuset, var nyfikna men vågade bara lite.

I pausen blev jag sugen på en leverpastejmacka med en lysande tomatbit på. När jag stod lite vingligt på höga klackar i rätt nya cowboystövlar och skulle slingra av plasten från mackan, sköt faktiskt leverpastejmackan ut ur plasten och rakt upp i luften, för att sen hamna rakt i papperskorgen! Tomaten flög iväg och landade på golvet, en bit bort. Där låg den mycket dekorativt och lyste med sin klara färg. Några människor hade stannat upp och tittat på. -Performance?!

Höjpunkten för mig var när den STORA, röda ballongen dök upp, och fick studsa ut bland publiken - Å, jag sträckte mig så efter den, fick så stark lust att ta i den, hålla i den! Ballongen studsade mellan publiken och kören, och till slut - när jag sträckte mig långt - kunde jag nudda vid den. Den studsade slumpmässigt iväg igen, men så plötsligt! hade jag den i min famn.

Den bländande, härliga ljuscirkeln... mot slutet vågade en efter en träda in i ljuset med hela sin kropp, visa upp sig några sekunder, för att sedan träda ur ljuscirkeln och lämna plats för nästa. Först kom de en och en, sedan två, sedan en igen.

Oj, inte ett knyst om sången... visst hörde jag kören sjunga, men det visuella intrycket tog överhanden för mig, denna gång. Den som vill veta lite om låtval m m kan gå in här.

När föreställningen var över kom några Rabaldermedlemmar fram till oss (de få som vi fortfarande känner sen vår egen Rabaldertid). Min snabbtänkta väninna sträckte sig mot dem och sa:
-Tyvärr hade vi inte med oss några blombuketter, men vi tog med det i annan form, varpå hon pekade på min tröja.

måndag 27 april 2009

Eine neue Welt!

Igår kväll hände det. Under två timmar skapades världen, på ett ibland mycket detaljerat sätt. Först svävade Guds Ande över vattenytan och skapade ljuset med kraften av sina ord. Och han jagade bort en skara av svarta helvetesandar djupt ner i avgrunden, där de var dömda att befinna sig i en evig natt. Förtvivlan, vrede och skräck följde dem i nedstörtandet. Och då kunde en ny värld stiga fram... genom Guds ord.

Det torra kallade han för jord och det våta för vatten. Sen skapas det ena efter det andra. När fåglarna skapades kunde man riktigt se skådespelet framför sig: den sprittande glada fågelflocken med sin färgsprakande fjäderdräkt i växelflyg i det gyllene solskenet. Sen kom fiskar, boskap och... ett lejon! Och en snabb hjort. Och en häst. När masken träder fram... (In langen Zügen kriecht am Boden das Gewürm.) känns det som den absoluta höjdpunkten. Raphael, med sin djupa bas, går ner extra djupt i ton just på "würm" i Gewürm, och håller kvar tonen länge - mycket effektfullt.

Naturligtvis var det fullsatt, som alltid. Och mycket festligt med färgglada kläder. Och denna gång hade vi fått inte mindre än tjugo musiker ur Göteborgs Symfoniker. De hade också blivit uppmanade att ha på sig något mer färgglatt, men det blev ändå mest mörkt och svart. Men det gjorde egentligen inget - de fick företräda skaran av helvetesandar. Själv hade jag inte hallonrött, utan en kort, mörkgrön klänning, smycken i vitt: pärlhalsband och pärlörhängen. Samt vita tajts med spets nedtill, svarta sandaletter. Plus en hårklämma med två stora, röda rosor i håret.

Efteråt åt vi bondsoppa/fisksoppa och drack vin. En jättegod Käsekuchen rullades in som avslutning. Mums!

måndag 27 oktober 2008

In Paradisum














Der Grosse Morgen av Philipp Otto Runge (1777-1810)






















Lyssna gärna på G. Faures requiem, In Paradisum. Ännu vackrare här. Noterna ovan är inte G. Faurés, men texten är i det närmaste likadan.

Der kleine Morgen