Londi trivs i sitt Zagreb - det kan man inte ta fel på.
Visar inlägg med etikett resor. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett resor. Visa alla inlägg
lördag 7 april 2012
Marsvår i Zagreb
Londi trivs i sitt Zagreb - det kan man inte ta fel på.
torsdag 29 april 2010
Utlandstankar
För ungefär ett år sen var jag på min senaste utlandsresa - nu börjar det dra i restarmen. Om mindre än en månad bär det av igen. Men denna gång blir det inte till Italien - det blir till ett annat europeiskt land. Å, vad jag längtar!
Nu börjar de japanska körsbärsträden slå ut. På Järntorget, som jag passerar varje dag, går det lite trögt för träden, men jag såg idag att någon hade velat hjälpa dem på traven genom att hänga upp rosa band på några ställen (det var lustigt, för först trodde man att det var blommande kvistar). Förra året (i början av april) när vi kom till Lido, hade de redan slagit ut!
PS Euron är låg.
onsdag 24 mars 2010
Eldning
Ååå, vad vacker Snezka är! Den lite "trubbiga" (men ändå rätt högt belägna) toppen långt där borta...Innan snön har försvunnit helt passar jag på att berätta om en lite annorlunda skidresa i januari för några år sen. Tio skiddagar i strålande solsken och stadigt på -2. Vilken tur man kan ha!
Mötte mitt resesällskap i Prag, och tillsammans tog vi bussen upp mot Spindl-området (som gränsar mot Polen) och hans släkts skidåkartorp.
Vi hoppade av bussen i dalen där Labe flyter fram, tog ett resolut tag i våra hjulförsedda väskor och påbörjade en mödosam uppförspromenad. Efter en dryg kvart hade vi kavat oss halvvägs upp i backen - genom snön som nådde till låren, och där låg det ganska stora torpet. Vi tog bara ett ganska litet rum i besittning - för att kunna hålla åtminstone det någorlunda varmt genom eldning i järnspisen. Att åka skidor endast på förmiddagarna, för att sen ta oss tillbaka och elda för glatta livet, så att rummet skulle hålla sig på vettig värmenivå, visade sig vara ett klokt val. Vi var även tvungna att elda några gånger per natt för att det skulle vara dräglig värme, när det var dags att stiga upp och äta frukost och välja var man skulle åka skidor… skulle man ta grön, röd eller svart backe… eller skulle man gå på tur? Varje morgon kavande vi oss ner genom snön, sen bussen till olika ställen. Det var bra att vi hade bestämt oss för att hyra skidor - det hade blivit för jobbigt att släpa skidorna ner och sen upp genom djup snö varje dag.
En morgon fick vi faktiskt nog, för vi fick stiga upp i ett utkylt rum. Det sista nattliga eldningspasset - som var mitt - hade missats p g a att jag hade blivit övarmannad av sömnen. Vi längtade också efter en helt vanlig dusch (för att "duscha" hade vi först värmt vatten och hällt det i en stor vattenkanna, sen gick vi ut i kylan och hällde vattnet över varandra), så vi bestämde oss för att övernatta i Vrchlabi sista natten. Sista gången vi tog oss ner för backen i den djupa snön, nu med väskor, så ville jag underlätta nedfärden genom att skicka iväg min stora, svarta väska utför berget. Det såg väldigt roligt ut när den ibland åkte kana en bit, för att snart få en ny knuff av mig, för att göra några aningen klumpiga volter nedför backen. Hur skulle jag ha kunnat dra en stor väska på hjul nedför ett berg i djup snö... på ett vettigt sätt?
torsdag 24 september 2009
Kanshoji - La Coquille, Dordogne

Visst ser det fridfullt ut - munkar och nunnor i gåsmarsch ute i det gröna. Detta är Kleine Promenade, som det kallas, oavsett i vilket land man än befinner sig (så vitt jag har förstått det). Följet har just rest sig från morgonsittningen och promenerar nu en stund; snart är de på väg till frukosten som består av genmai - närande soppa på ris och grönsaker, tillbehören är soja och gomasio, något som är jättegott; sesamfrön som bryns lätt i stekpanna utan fett, därefter mortlas de och lite salt tillsätts.Hit kom jag via Domont (norr om Paris), där jag först träffade min väninna Marie-Do. Hon skulle just ge sig av på en liten resa, och det var uppgjort att jag skulle sköta hus, hund och katt några dagar. Det ingick även bil. Och svart zenkimono kunde jag låna.
Det var mysigt att ge sig ut på promenad med Funky, fårhunden (som tyvärr inte finns mer), man känner sig nästan som en inhemsk när man går med hund. De vanligaste hundglosorna hade jag lärt mig (tjej/kille m m), så det gick att ha åtminstone ett litet samtal med hundägare som man stötte på. Det var på sensommaren, och vi gick ofta förbi ett enormt björnbärssnår, där det fanns mycket bär att plocka. När Funky, som visserligen satt och väntade pliktskyldigt, började gny, slet jag mig loss och slöt upp vid hans sida.
Katten, som hette Mina, var jättegullig första natten, och la sig över min hals - precis som om hon vore en halsduk - när jag skulle sova. Jättemysigt... men på morgonen kände jag att det var något mycket smått som hoppade runt på kudden... När jag träffade Marie-Do igen, efter att vi hade varit borta på varsitt håll, berättade hon att Mina sov ute vissa nätter, i något buskage eller liknande.


Ut på promenad... undrar om det finns några trevliga tikar ute idag...
lördag 21 mars 2009
Reseberättelser
Dag tre på TUR-mässan var det egentligen för fint väder för att vara inomhus. Men reseberättelserna drog. Idag var det tio, och imorgon är det samma, plus några till. Jag valde ut Kuba, Latinamerika och Sydafrika. Latinamerika (som ju naturligtvis också innefattade Kuba) presenterades på det mest intressanta sättet. Efteråt, när folk reste sig, kom positiva kommentarer från grannarna, t ex: Han såg så ung ut så man blev förvånad över hur kunnig och skicklig han var som föreläsare. Inget tjafs och trams, avslutade mannen och log. Det var Tigran Feiler (nederst på bilden) från Läs & Res (som firar 30 år i år), som tog oss med hela vägen från Tijuana i norr till Eldslandet i söder.
Här är det Jungfun av Guadalupes dag, den 11 december. Hon är en symbol för Mexiko, och till Mexico City kommer varje år 4 miljoner pilgrimer och firar henne. Många bär hennes porträtt på ryggen.
Sao Paulo i Brasilien. En favela s a s vägg i vägg med en mycket välmående stadsdel med tennisbanor, och jacuzzis på balkongerna.
Denna skylt är från Sydafrika. Varning för flodhästar!De har känslig hud och ligger därför i vattnet om dagarna. På natten går de upp och äter. De kan bli mycket ilskna, och faktiskt ge sig på att döda. Men blir man dödad av en flodhäst, så kan man "trösta" sig med att man i alla fall inte blir uppäten, eftersom flodhästen är gräsätare.
PS Detta var mitt smeknamn som barn. Alltså Nilpferd (flodhäst på tyska). Det berodde inte på att jag var tjock - jag var smal som en pinne - utan det är ju likt Nilla i början, något som jag fortfarande kallas, men bara av en handfull numera.
torsdag 19 mars 2009
Tyskland - bara en transportsträcka?
Autobahn var det första ord man lärde sig på tyska, sägs det!?Tyvärr var det lite ensligt på Busstorget när damen från Tyska turistbyrån började intervjuas. Men efter ett tag slöt en och annan an. Själv kom hon från öst, och nämnde först lite om Stasi; på 70 medborgare fanns det en Stasiövervakare...
-Hur får man en balans? frågade intervjuaren. Mellan det hemska som har skett och detta lite lättare med att t ex ta en Trabitur?
-Man vill säkerligen veta en del om det historiska, samtidigt som man är på semester. På semester vill man inte bara få reda på "det tunga" - då passar det bra att även ha möjlighet att åka på Trabisafari och bo på ostel. Jag anser att man som turist behöver den lite "glättiga" sidan också.
-Vad talar för att man ska semestra i Tyskland?
-Nu i finanskrisens tid semestrar man hellre på närmare håll. Och i Tyskland råder stor konkurrens mellan t ex hotellägare, vilket skapar lägre priser.
Nu kommer vi in på detta med Tyskland och alla jubiléer i år... och nästa. Hela detta år firas, som redan nämnts, 20-årsjubiléet av "der Mauerfall". Nästa år är det 200-årsjubiléet av Oktoberfestivalen. Boka hotell redan i februari, även plats i tält i förväg! Festivalen startar som vanligt i mitten av september och avslutas den 4 oktober. Under festivalen är det enliterssejdlar som gäller, minst! Så öva upp armmusklerna i förväg! (Detta fick jag och min ena bror erfara, som små, att det är jättetungt med en enliterssejdel.) Oktoberfestölet är starkare än vanligt öl - kom också ihåg detta!
Jag hade ju hört om en massa jubiléer i Tyskland i år... jag gick till Martin i Tyska turistbyråns monter: ok, det fanns ytterligare ett; Hamburgs hamn firar 820 år...
Men nästa år... ja då utnämns tre kulturhuvudstäder: Istanbul, Pecs i Ungern och... Ruhrområdet! I Ruhrområdet finns 53 städer/byar och varje plats ska ha varsin kulturvecka. Det blir grejer det!
TUR-mässan
Allra först kom jag bara ett stenkast bort - till Repslagarmuseet i Älvängen. Nedan kan man se två fendrar, den ena av syntet och den andra av bananblad. Den första hängs mest upp i gilletugor, medan den andra används på riktigt. Tre och en halv timme tar båda att tillverka och de har samma pris, 400 kr. Syntetfendern ruttnar inte i vatten - därför köps den av båtägare.
Nu har vi kommit en aning längre bort. Hästarna skvallrar om vart. Och kanske också dessa kurbitsmålade högklackade träskor...
Här framförs ett stycke ur Trollflöjten, hela kan man avnjuta i Dalhalla framöver.
I detta inlägg verkar jag inte komma utanför Sveriges gränser... nu är det Småland med Glasriket som är på tapeten. Här tillverkas ett hjärta, som synes. Jag är (som jag tidigare nämnt) oerhört svag för glasblåsning... (och ljustillverkning).En lugn bertil och ett glasblåsningsrör... som didgeridoo?
Hjärtat "grillas" i ugnen.
Svart, svart var mässklädseln. Jag stack ut med min gråbeiga ensemble!
I nästa inlägg går turen aningen längre bort - till Tyskland.
tisdag 17 mars 2009
Tur
På torsdag startar TUR-mässan. Då handlar det bl a om Tysklands extra många jubiléer i år. 20-årsjubiléet av murens fall firas hela året och når sin kulmen den 9 november. Jag ska också kolla in det senaste inom rymdturism.De har en fototävling - bästa mässbilden. Undrar vad man kan ta för kort som kan vara intressanta. Men jag ska göra mitt bästa. Priset vet man ännu inget om...



onsdag 28 januari 2009
Sabre

BKK BCN LJU MAD BRI SYD LKI... flygplatskoderna svischar runt. Jag har bytt från bussresor till flighter, och jag lär mig flygbokningsprogrammet Sabre. Kul, men detaljrikt och många typer av koder. Bakgrunden är alltid blå med vit, gul och ljusblå text, bara versaler - jag tänkte direkt på det där första kodprogrammet som hette Basic. Om man vill söka på en sträcka börjar man så här: 129JANGOTBCN... alltså 29 januari från Göteborg, Landvetter (Säve flygplats har en annan kod) till Barcelona. GATEWAY OK innebär att det finns mer än en mellanlandningsplats, och att det går att ha olika på ut- och hemresan. FEEDERS är en extrasträcka som "det första flygbolaget" inte spänner över. Det kan t ex vara om man vill ta sig från GOT (ja nu kan ni ju lite) till BRI (Bari, i Apulien), så kan man t ex flyga med SK (SAS) till Rom, men sträckan Rom-Bari blir en FEEDERS, eftersom man får anlita ett italiensk flygbolag för att "sy ihop" sträckan.
Jordklotet är indelat i tre zoner; A, B och C. Om man vill ha STOPOVER, alltså åka till en eller flera platser, och fortsätta resan från en helt annan plats/helt andra platser (om man t ex åker båt, bil eller tåg en sträcka), så blir biljetten dyrare ju fler zongränser man överskrider.
Veckodagarna heter 1, 2, 3... måndag är 1, tisdag 2... men det kunde man ju redan från Bibeln.
söndag 11 januari 2009
Mårten
Reseledaren gör oss uppmärksamma på en vit husvagn med rött hjärta, mitt ute i skogen.
-Detta är inte nån vanlig campingturism, det är galanta damer som håller till här. På nätterna tänds röda lampor inne i husvagnarna. På denna sträcka är det inte många, men på andra sidan Soltau om man tar A3:an österut... Där finns det många militärer.
-Det är alldeles för mörkt, det där kan aldrig bli nåt.
Ja, så startade vår kontakt.
Mårten var byggjobbare och svärfadern stenhuggare. I Stade kollade han noga på husknutar för det var intressant med olika byggnadskonstruktioner... stenbordet här fick sig också en noggrann titt.
-Nu är det whiskytime! sa han för säkert femte gången. Och nu var det faktiskt det! Jag trodde att det där ropandet efter whisky bara var nåt internt mellan honom och chaffisen.
Vi var på hemresa från julmarknaden i Stade och vi gjorde ett kaffestopp. Man kunde faktiskt få whisky (till självkosnadspris) ur bussens bar. I själva verket var det irish coffee. Och jag passade på eftersom jag hade blivit lite skrovlig i halsen. När jag hade druckit upp kom Mårten, och jag frågade om han hade lyckats få en whisky.
-Nä, jag drajvar. (Han skulle alltså köra från Stenungsund till Orust.) Sist jag körde med sprit i kroppen var -58, och då var du inte född.
Jag frågade frugan om det hade hänt nån olycka. Nej, han hade bara backat ner ett i dike, men det gav tydligen en näsbränna för livet.
-Det är ju Hemingway, för fan! "svarade" Mårten när jag frågade om jag fick lov att publicera detta kort på honom.
Frugan vände sig emot mig och sa att det skulle gå bra. Chefen, som i detta fall hette Maj-Britt, hade uttalat sig. Inte så få män i den generationen gillar att ha en "chef"...
Mårten och hans fru bor på Orust, mitt i skogen. Jag frågade Mårten hur det kom sig att de hade hamnat där, och vad det bästa med att bo i skogen var.
-Mina föräldrar kommer därifrån men det är inte därför... Det är skönt att ha grannarna på åtminstone två kilometers avstånd, man kan gå ut på möra och slå en sjua.
De har ingen TV, läser aldrig deckare eller aftonpress (fast Maj-Britt läser deckare nån gång). De har DN, men av en tillfällighet. För tio år sen kom den som gratisprenumeration, tidningarna kom hur som helst - ibland inga, ibland många. Så höll det på i sju år och i fjol upphörde den. Men det hade blivit som ett gift, nu måste man ha den.
Paret är ivriga biodlare sedan många år. Slungningen går numera till på modernt vis, med centrifug. De har egen gårdsförsäljning, i slutet av juli och september (då honungen har hunnit kandera; mogna) kan man handla honung hos dem. Mårten snickrar även biramar, till eget bruk och försäljning.
Deras bin samlar nektar ur ljung. (Den allra bästa honungen får man om bina samlar ur granbarrlusens sekret plus ur varenda blomma man har.) På vintern när bina inte har nån egen honung att äta, häller man i några kilo socker i varje bikupa, annars skulle de svälta ihjäl. Honungen har man ju s a s stulit ifrån dem.
Mårtens och Maj-Britts honung är "världsberömd" i Stockholm och i Skåne, i huvudstaden sprids den i författarkretsar, bland Guillou och andra, enligt Mårten.
-Detta är inte nån vanlig campingturism, det är galanta damer som håller till här. På nätterna tänds röda lampor inne i husvagnarna. På denna sträcka är det inte många, men på andra sidan Soltau om man tar A3:an österut... Där finns det många militärer.
-Det är alldeles för mörkt, det där kan aldrig bli nåt. Ja, så startade vår kontakt.
Mårten var byggjobbare och svärfadern stenhuggare. I Stade kollade han noga på husknutar för det var intressant med olika byggnadskonstruktioner... stenbordet här fick sig också en noggrann titt.
-Nu är det whiskytime! sa han för säkert femte gången. Och nu var det faktiskt det! Jag trodde att det där ropandet efter whisky bara var nåt internt mellan honom och chaffisen.Vi var på hemresa från julmarknaden i Stade och vi gjorde ett kaffestopp. Man kunde faktiskt få whisky (till självkosnadspris) ur bussens bar. I själva verket var det irish coffee. Och jag passade på eftersom jag hade blivit lite skrovlig i halsen. När jag hade druckit upp kom Mårten, och jag frågade om han hade lyckats få en whisky.
-Nä, jag drajvar. (Han skulle alltså köra från Stenungsund till Orust.) Sist jag körde med sprit i kroppen var -58, och då var du inte född.
Jag frågade frugan om det hade hänt nån olycka. Nej, han hade bara backat ner ett i dike, men det gav tydligen en näsbränna för livet.
-Det är ju Hemingway, för fan! "svarade" Mårten när jag frågade om jag fick lov att publicera detta kort på honom.Frugan vände sig emot mig och sa att det skulle gå bra. Chefen, som i detta fall hette Maj-Britt, hade uttalat sig. Inte så få män i den generationen gillar att ha en "chef"...
Mårten och hans fru bor på Orust, mitt i skogen. Jag frågade Mårten hur det kom sig att de hade hamnat där, och vad det bästa med att bo i skogen var.
-Mina föräldrar kommer därifrån men det är inte därför... Det är skönt att ha grannarna på åtminstone två kilometers avstånd, man kan gå ut på möra och slå en sjua.
De har ingen TV, läser aldrig deckare eller aftonpress (fast Maj-Britt läser deckare nån gång). De har DN, men av en tillfällighet. För tio år sen kom den som gratisprenumeration, tidningarna kom hur som helst - ibland inga, ibland många. Så höll det på i sju år och i fjol upphörde den. Men det hade blivit som ett gift, nu måste man ha den.
Paret är ivriga biodlare sedan många år. Slungningen går numera till på modernt vis, med centrifug. De har egen gårdsförsäljning, i slutet av juli och september (då honungen har hunnit kandera; mogna) kan man handla honung hos dem. Mårten snickrar även biramar, till eget bruk och försäljning.
Deras bin samlar nektar ur ljung. (Den allra bästa honungen får man om bina samlar ur granbarrlusens sekret plus ur varenda blomma man har.) På vintern när bina inte har nån egen honung att äta, häller man i några kilo socker i varje bikupa, annars skulle de svälta ihjäl. Honungen har man ju s a s stulit ifrån dem.
Mårtens och Maj-Britts honung är "världsberömd" i Stockholm och i Skåne, i huvudstaden sprids den i författarkretsar, bland Guillou och andra, enligt Mårten.
söndag 4 januari 2009
Kräkla
Vi står på trappan till Zeughaus, som numera är glasskafé. Från Stades högsta punkt (12 m ö h) blickar vi ut över Pferdemarkt. Där Sparkasse nu ligger fanns tidigare en kyrka, 70 gånger 30 meter stor. Kyrkans krypta befinner sig under Zeughaus, som vi strax ska gå ner i.
Här ligger han - ärkebiskop Gottfried von Arnsberg (1295-1371). Nej, han ligger faktiskt inte där. Det man ser är inte originalskelettet, det riktiga är begravt bredvid till höger.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
