Visar inlägg med etikett Tyskland. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Tyskland. Visa alla inlägg

torsdag 19 mars 2009

Tyskland - bara en transportsträcka?

Autobahn var det första ord man lärde sig på tyska, sägs det!?

Tyvärr var det lite ensligt på Busstorget när damen från Tyska turistbyrån började intervjuas. Men efter ett tag slöt en och annan an. Själv kom hon från öst, och nämnde först lite om Stasi; på 70 medborgare fanns det en Stasiövervakare...

-Hur får man en balans? frågade intervjuaren. Mellan det hemska som har skett och detta lite lättare med att t ex ta en Trabitur?

-Man vill säkerligen veta en del om det historiska, samtidigt som man är på semester. På semester vill man inte bara få reda på "det tunga" - då passar det bra att även ha möjlighet att åka på Trabisafari och bo på ostel. Jag anser att man som turist behöver den lite "glättiga" sidan också.

-Vad talar för att man ska semestra i Tyskland?

-Nu i finanskrisens tid semestrar man hellre på närmare håll. Och i Tyskland råder stor konkurrens mellan t ex hotellägare, vilket skapar lägre priser.

Nu kommer vi in på detta med Tyskland och alla jubiléer i år... och nästa. Hela detta år firas, som redan nämnts, 20-årsjubiléet av "der Mauerfall". Nästa år är det 200-årsjubiléet av Oktoberfestivalen. Boka hotell redan i februari, även plats i tält i förväg! Festivalen startar som vanligt i mitten av september och avslutas den 4 oktober. Under festivalen är det enliterssejdlar som gäller, minst! Så öva upp armmusklerna i förväg! (Detta fick jag och min ena bror erfara, som små, att det är jättetungt med en enliterssejdel.) Oktoberfestölet är starkare än vanligt öl - kom också ihåg detta!

Jag hade ju hört om en massa jubiléer i Tyskland i år... jag gick till Martin i Tyska turistbyråns monter: ok, det fanns ytterligare ett; Hamburgs hamn firar 820 år...

Men nästa år... ja då utnämns tre kulturhuvudstäder: Istanbul, Pecs i Ungern och... Ruhrområdet! I Ruhrområdet finns 53 städer/byar och varje plats ska ha varsin kulturvecka. Det blir grejer det!

söndag 11 januari 2009

Mårten

Reseledaren gör oss uppmärksamma på en vit husvagn med rött hjärta, mitt ute i skogen.
-Detta är inte nån vanlig campingturism, det är galanta damer som håller till här. På nätterna tänds röda lampor inne i husvagnarna. På denna sträcka är det inte många, men på andra sidan Soltau om man tar A3:an österut... Där finns det många militärer.

-Det är alldeles för mörkt, det där kan aldrig bli nåt.
Ja, så startade vår kontakt.

Mårten var byggjobbare och svärfadern stenhuggare. I Stade kollade han noga på husknutar för det var intressant med olika byggnadskonstruktioner... stenbordet här fick sig också en noggrann titt.

-Nu är det whiskytime! sa han för säkert femte gången. Och nu var det faktiskt det! Jag trodde att det där ropandet efter whisky bara var nåt internt mellan honom och chaffisen.

Vi var på hemresa från julmarknaden i Stade och vi gjorde ett kaffestopp. Man kunde faktiskt få whisky (till självkosnadspris) ur bussens bar. I själva verket var det irish coffee. Och jag passade på eftersom jag hade blivit lite skrovlig i halsen. När jag hade druckit upp kom Mårten, och jag frågade om han hade lyckats få en whisky.
-Nä, jag drajvar. (Han skulle alltså köra från Stenungsund till Orust.) Sist jag körde med sprit i kroppen var -58, och då var du inte född.

Jag frågade frugan om det hade hänt nån olycka. Nej, han hade bara backat ner ett i dike, men det gav tydligen en näsbränna för livet.

-Det är ju Hemingway, för fan! "svarade" Mårten när jag frågade om jag fick lov att publicera detta kort på honom.

Frugan vände sig emot mig och sa att det skulle gå bra. Chefen, som i detta fall hette Maj-Britt, hade uttalat sig. Inte så få män i den generationen gillar att ha en "chef"...

Mårten och hans fru bor på Orust, mitt i skogen. Jag frågade Mårten hur det kom sig att de hade hamnat där, och vad det bästa med att bo i skogen var.
-Mina föräldrar kommer därifrån men det är inte därför... Det är skönt att ha grannarna på åtminstone två kilometers avstånd, man kan gå ut på möra och slå en sjua.

De har ingen TV, läser aldrig deckare eller aftonpress (fast Maj-Britt läser deckare nån gång). De har DN, men av en tillfällighet. För tio år sen kom den som gratisprenumeration, tidningarna kom hur som helst - ibland inga, ibland många. Så höll det på i sju år och i fjol upphörde den. Men det hade blivit som ett gift, nu måste man ha den.

Paret är ivriga biodlare sedan många år. Slungningen går numera till på modernt vis, med centrifug. De har egen gårdsförsäljning, i slutet av juli och september (då honungen har hunnit kandera; mogna) kan man handla honung hos dem. Mårten snickrar även biramar, till eget bruk och försäljning.

Deras bin samlar nektar ur ljung. (Den allra bästa honungen får man om bina samlar ur granbarrlusens sekret plus ur varenda blomma man har.) På vintern när bina inte har nån egen honung att äta, häller man i några kilo socker i varje bikupa, annars skulle de svälta ihjäl. Honungen har man ju s a s stulit ifrån dem.

Mårtens och Maj-Britts honung är "världsberömd" i Stockholm och i Skåne, i huvudstaden sprids den i författarkretsar, bland Guillou och andra, enligt Mårten.

måndag 5 januari 2009

Altes Land

Så här ser Altes Lands vapen ut. Dessa svanar på husgaveln är en fruktbarhetssymbol, som anses locka fram ljuset och våren.









Området mellan de båda hansestäderna Stade och Hamburg har inte fått sitt namn för att det är särskilt gammalt. Det har mer att göra med de nederländska invandrarna, som hade erfarenhet av utdikning och dammbygge. Där det idag framför allt växer äppelträd, befann sig för 900 år sen ett ogästvänligt träsklandskap. Det nyvunna området kallade man Olland – och genom århundradena blev det Altes Land.

Som Kivik, fast ganska mycket större. Altes Land lär vara det största sammanhängande området för fruktodling i norra Europa.

Jag tänker utforska Altes Land - på cykel. På försommaren ska det vara mycket vackert här med all körsbärs- och äppelblom - som att bada i ett rosavitt hav!


Allt plockas mycket försiktigt för hand. Det är framför allt äpplen och körsbär som odlas här.

söndag 4 januari 2009

Kräkla

Vi står på trappan till Zeughaus, som numera är glasskafé. Från Stades högsta punkt (12 m ö h) blickar vi ut över Pferdemarkt. Där Sparkasse nu ligger fanns tidigare en kyrka, 70 gånger 30 meter stor. Kyrkans krypta befinner sig under Zeughaus, som vi strax ska gå ner i.

Här ligger han - ärkebiskop Gottfried von Arnsberg (1295-1371). Nej, han ligger faktiskt inte där. Det man ser är inte originalskelettet, det riktiga är begravt bredvid till höger.

tisdag 30 december 2008

Tårthuset i Stade

Ungefär här hoppade en hel kör i en kväll. Iklädda våtdräkter och med inplastade noter tog de ton. Jag såg det inte själv, men jag har hört det ryktas.

Natt. Och dag.


Wilhelmine von Stade, en över hundra år gammal segelbåt, som mest håller till i Schwinge, vid Fiskhamnen intill Mutter Flint.

Lite snigelposthälsningar och en pisslugn Lübzer (de hade inte Radeberger!) på den enda tyskspråkiga syltan. Jag såg redan på utsidan att det inte skulle finnas en enda svensk här.

tisdag 23 december 2008

Granen i gränden

Det ska va rosetter i år!

Kitsch i gränden


Obs! Snygg röd väska.

Issippor på långa stjälkar.


Musen har framförhållning, har med sig mat och lite dryck.

Julgran från Erzgebirge.

söndag 21 december 2008

Resemunken

Över bron och in i Altstadt. Vi svänger direkt in mot franciskanerklostret. Under svensktiden förstördes två tredjedelar i en brand. Efter branden användes klostret som ålderdomshem, numera huserar ett antal företag där.

Här bodde abbot Albert, som en gång gav sig av till Rom. Han köpte sig en häst och första etappen var genom Elbe. På den tiden var floden inte muddrad och vid ebb var vattenståndet lägre än en meter, så det gick att rida igenom.

Abboten skrev resebrev från sin resa, och lät två figurer som han kallade Teri och Feri berätta om allt som hände på resan.

Det sas att munkarna ljög så att väggarna vek sig.

Klostret hade många smårum på åtta kvadratmeter, och det fanns nån typ av ugnar i mellangångarna som uppvärmning.

lördag 20 december 2008

"Tsunamivarnare"


I Stade är det ebb och flod två gånger per dygn. Vattenståndets skillnad är drygt tre meter.

1682 började man att varna för stormflod genom att skjuta signalskott med "Flutkanonen"; tre skott betydde två meter över normalt högvatten, tre skott i rask följd - 2,70 m, och sex skott, också i rask följd, innebar 3,2 m.

Kanonerna användes sista gången vid den stora stormfloden 16/17 februari 1962. Då brast Elbe/Schwingevallen, vattnet nådde mer än fyra meter över vanligt högvatten. Stora delar av Stade hamnade då under vatten.

Det lilla grå huset har en liten skylt till vänster om dörren, ända dit upp nådde vattnet!

torsdag 18 december 2008

Kyrkor

St Wiladi är en tredelad kyrka, uppförd under första halvan av 1400-talet. Altaret och predikstolen daterar sig till åren efter den stora eldsvådan 1659. Här tittar vi på kyrkans mäktiga torn från slutet av 1300-talet.

Två bilder på den andra (eller kanske skulle jag säga första) medeltida kyrkan som ligger mitt i Altstadt, St Cosmae, med det åttakantiga tornet mitt i kyrkan. Den fick sin kyrkspira i barockstil efter branden 1659.


Den här går inte av för hackor... Det var orgelkonstruktören Arp Schnitger som slutförde arbetet 1674. Sedan 1700-talets mitt är Stade ett viktigt centrum för orgelkonstruktion och orgelkultur över huvud taget. Orgelkunniga från olika delar av världen kommer hit och beser och får provspela orgeln med de 2500 piporna.

onsdag 17 december 2008

Julmarknad








En massa intressant tingeltangel fanns det gott om. Och därför var jag som fisken i vattnet. Apropå fisk, så befinner vi oss nu på Fischmarkt, ett stenkast från Mutter Flint. Denna marknadsdel är ganska liten, så efter att ha inhandlat två julgransprydnader drar jag mig mot Pferdemarkt, där det är lite mer tjo och tjim.


Tomteträffar fanns det lite här och där.

Eierpunsch såg smaskigt ut, men jag höll mig ändå till Glühwein, som man fick i en gullig mugg med vintermotiv. Man betalade både för mugg och dryck. Lämnade man sen tillbaka muggen fick man tillbaka panten. Jag ville gärna behålla en mugg, men när jag druckit ur bad jag om en med lite klatschigare motiv än denna. Det fanns tre olika.



Nu tänker dessa lätt förfriskade Stadeherrar inta scenen...