Visar inlägg med etikett personer. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett personer. Visa alla inlägg

måndag 4 maj 2009

Maja vid Hovs hallar

Tankarna förs till Fjärås bräcka... där skrivs och ritas det ju också en hel del med stenar i avvikande nyanser.

I förra inlägget majade vi inte i egentlig mening. Inte heller här, men ändå aningen mer likt. Tre saker är obligatoriska om man ska maja på det äkta och ursprungliga sättet: cykel, filt och en massa godis. Och det ska vara i den finaste skogsbacken man kan hitta. En glänta går också bra. Denna dag var en dag för sent, vi åkte bil och vandrade och hade inte en enda godisgrej med oss! Men efter att vi hade ätit vår medhavda couscousblandning på en gräsbevuxen platå med hisnande vacker utsikt, begav vi oss till "Tantans våffelfik" och slog oss ner vid ett bord i slänten och åt ljuvliga frasvåfflor med hjortronsylt och vispgrädde, medan solljuset flödade.

-Kul med gäster, men nu vill jag greja lite med skruvdragare, vattenpass och annat smått och gott.

måndag 26 januari 2009

Alina W

Marschaller en bit uppåt Plantagegtan visar vägen. Innanför dörren - i det starka ljusskenet - står en ljuslockig kvinna klädd i en klänning i "djupaste" klarrött (och en "kortärmad" vit väst av fuskpäls). Genom färgvalet blir hon den självklara medelpunkten. Men troligtvis inte bara därför. Vernissagebesökarna står längs väggarna och tittar på färgstarka målningar. Och hon står i mitten av det första rummet, utstrålar energi men också en slags mildhet. Det är Alina Witwitzka från Krakow, hon fyller sextio år.

Vin, knäckebröd, camembert och karameller bjuds det på. Men det tar en stund innan man beger sig till detta bord. Bilderna är attraktiva med sina färgsprakande motiv; ofta en kvinna och en man i olika situationer. Ofta är mannen en riktig bjässe, medan kvinnan kan vara betydligt mindre, men inte särskilt späd. Det finns annat också, men sparsamt. Jag hittar krokusar och en stor, brandgul hink som står kvarglömd i mörkret i den ymniga snön.

Jag kommer i samspråk med henne, och jag påtalar de vita händerna...
- Jag håller på med healing, och då är händerna viktiga. Jag älskar det vita ljuset, som jag upplever kommer ur händerna när jag ger healing.
- Ja, just det, nu kommer jag ihåg. Jag har varit här på vernissage en gång förut. Men de där då? Jag menar tavlorna där händerna inte är vita, bara ljusa.
- Det är äldre tavlor.

Sommaren -06 kom jag för första gången i kontakt med Alina. Det var i Skärhamn. Jag och mitt sällskap hade varit på Akvarellmuseet och tittat på Kokoschka. Det var lite av en besvikelse, det var nästan bara hans "källarmålningar". Så innan vi gick till stranden, gick vi upp till Volunds smedja för att få oss något bättre "till livs". Där var det ordentliga grejer. T ex midjehöga, mycket enkla ljusstakar med en tung klump nedtill, som hade blivit ordentligt tilltjongad av en slägga, för att kunna stå. Där dröjde vi oss kvar och njöt av allt grovt och stort.

En trappa upp på utsidan finns en gallerilokal med förtjusande utsikt. Just då huserade Alina där med alla sina tavlor. Man kunde gå upp för en spiraltrappa för att se ännu fler glada, färgstarka människor med rejält böjliga leder. Ögonen var ofta målade så att de delvis "hängde" ute i luften. Det är lite svårt att förklara, det kanske måste ses. Först hade jag lite svårt för dessa ovanliga ögon, men jag vande mig efterhand. Tillbaka till spiraltrappan, eller närmare bestämt räcket; det var gjort av Volund, det syntes. Grovt, fantasieggande järnsmide.

torsdag 4 december 2008

Inverterad födelse



Quiz night har ändrat karaktär sedan jag var där sist. Konkurrensen har hårdnat betydligt. En del är alltför inriktade på att vinna, så att de griper alla medel de har. I ett lag har medlemmarna specialiserat sig; en hårdpluggar historia, en annan geografi...

P g a denna utveckling - nu när det inte blir så mycket prispengar - ligger fokus på eftersnack i stället. Först lite om kvällens frågor, men sen bereds det plats för samtal om inverterad födelse, och annat närliggande. Och även lite annat.

Nedan är en grävling som bökar i sitt hårt orangefärgade spår. Den kommer hitta vad den söker. Men den har inte särskilt bråttom.

lördag 25 oktober 2008

Patrick Malle





Tillbaka till la Gendro, zentemplet.

Om man inte är van vid att meditera i en sådan omfattning som man gör där, kan man få ont i benen. Jag nämnde för min godo (så kallas en dojoledare) från Göteborg, som var där samtidigt som jag under min första vistelse där, att jag hade fått lite ont i benen. Han sa direkt: Gå och prata med Patrick Malle! Jag sökte upp honom, och bestämde en tid när vi skulle ses i dojon. Patrick är zenmunk och läkare och har forskat om hur zen påverkar hjärnan och olika organ i kroppen. En kväll hade han en föreläsning om EEG m m och visade också en video. Man fick bl a se en diafragma hos en operasångare, och jämförelser gjordes med en zenutövares - de uppförde sig på liknande sätt.

Vi sågs alltså i dojon. En annan tjej med "sittproblem" kom också dit. Patrick var den trevligaste personen på hela zentemplet. Han är jätterolig och utstrålar en härlig, robust värme. Visserligen kunde han inget annat språk än franska, och själv kan jag inte så mycket, men vi talade med miner och gester, och det gick jättebra. Mig visade han hur jag skulle arrangera filtar som stöd på ett speciellt sätt för mina ben. Han berättade också hur jag skulle ändra filtarrangemangen dag för dag.

Den andra tjejen hade skolios. Patrick tog bestämt min hand och tryckte den mycket hårt mot hennes ryggrad. Ja, jag kände att ryggen var sne. Han tog fram en gardin, vek den och la den under hennes ena knä.

Vi var båda nöjda efter vårt möte med denne förtjusande munk. Jag följde hans råd till punkt och pricka, och det gick hur bra som helst.

söndag 19 oktober 2008

Skagen

I fredags var jag på invigning av nya lokaler. Tre miljöföretag skulle "flytta ihop". Det var jättegoda pajer och lite vin, och en del återseenden. Jag träffade nr 1, 2 och 4, (fast fyran träffar jag fortfarande relativt regelbundet).

De tuffa brudarna var några av mina arbetskamrater på Greenpeace-Sverige, numera heter det Greenpeace-Norden, med sitt säte i Stockholm.

En helg var vi nästan alla på Skagen, och bodde på Bröndrums hotell. Naturligtvis tog vi oss också tid att titta på Skagen-målningarna och promenera ut till "tippen".

Litet samtal med chefen Gunhild innan det är dags för middag.

Här är Per, som flyttade in i nya lokaler härom kvällen. Rune gömmer sig bakom en servett. Göran, chef nr 1, är närmast i bild.


Lite mer vin? Ja tack.

Nu är vi framme vid höjdpunkten - creme caramel i hård sockerbur - som jag fick hjälpa till att komma in i, jag fick alltså vara med och slå sönder sockerställningen. Intressant upplevelse.


Här saknas bara lite värme, en sommarklänning och en liten söt svart tax vid mina fötter...

torsdag 2 oktober 2008

På Harrys



Det är mysigt på Harrys. Men svårt att komma in om man inte har beställt bord. En flott gest av herrn till höger var att vi blev bjudna på jalapenos när vi kom - så brukar man göra på Harrys.

Här kan man känna sig fri, äntligen, att få göra de åtbörder och miner som faller en in.

Mysigt miniskägg.

Festliga herrar på balkongen.

fredag 19 september 2008

Kungakrona



Det började med att vi gjorde kunga- och drottningakronor av gurka och tomat...







torsdag 11 september 2008

Quiz



















På väg till Quiz night, sandalerna har jag tvingats byta ut mot myggjagare.

Quiz sammanför mycket snabbt folk som inte känner varandra. Det är min andra quiz night. Det är bara andra gången, för dessa båda herrar och mig, som vi tre träffas.








Och nu gör Guldhönan entré.
Det är nämligen han som kammar hem de flesta poängen till vårt lag. Han kan allt om filmcitat, vilket år en skådis var med i en viss film... och mycket, mycket annat. Förra gången värpte han fram 400 kronor åt oss.








Denna kväll var det extra smockat med folk, kanske skulle det bli lite konkurrens... Ledaren vädjade i högtalaren till vårt lag: Ni kanske kan vara lite öppna för ett tronbyte... Kanske sa han det för att det skulle bli lite omväxling. (Ja, av fyra gånger hade vi vunnit två, och kommit tvåa en gång.)

Creme caramel och en liten tequilapinne.







Guldhönan har satt på sitt tänkarljus.









En del frågor var bara för lätta. Vilket land ledde Tito? Vilken är buddismens symbolblomma? Jag försökte knäcka vilket land som har lev som valuta. Jag sköt inte riktigt mitt i prick. Ja, det är ju Bulgarien. Men internationella kvinnodagen satt som ett smäck - 8 mars. Det var endast jag som hade koll på detta.














Nu på sluttampen får vi förstärkning av min väninna, som kom direkt från ett föräldramöte å jobbets vägnar.

Intressant och ovanligt halssmycke.


Uppbrott och dags för en cigarill.