


naturfoto, resor m m

Tankarna förs till Fjärås bräcka... där skrivs och ritas det ju också en hel del med stenar i avvikande nyanser.
I förra inlägget majade vi inte i egentlig mening. Inte heller här, men ändå aningen mer likt. Tre saker är obligatoriska om man ska maja på det äkta och ursprungliga sättet: cykel, filt och en massa godis. Och det ska vara i den finaste skogsbacken man kan hitta. En glänta går också bra. Denna dag var en dag för sent, vi åkte bil och vandrade och hade inte en enda godisgrej med oss! Men efter att vi hade ätit vår medhavda couscousblandning på en gräsbevuxen platå med hisnande vacker utsikt, begav vi oss till "Tantans våffelfik" och slog oss ner vid ett bord i slänten och åt ljuvliga frasvåfflor med hjortronsylt och vispgrädde, medan solljuset flödade.

-Kul med gäster, men nu vill jag greja lite med skruvdragare, vattenpass och annat smått och gott.
Marschaller en bit uppåt Plantagegtan visar vägen. Innanför dörren - i det starka ljusskenet - står en ljuslockig kvinna klädd i en klänning i "djupaste" klarrött (och en "kortärmad" vit väst av fuskpäls). Genom färgvalet blir hon den självklara medelpunkten. Men troligtvis inte bara därför. Vernissagebesökarna står längs väggarna och tittar på färgstarka målningar. Och hon står i mitten av det första rummet, utstrålar energi men också en slags mildhet. Det är Alina Witwitzka från Krakow, hon fyller sextio år.
Sommaren -06 kom jag för första gången i kontakt med Alina. Det var i Skärhamn. Jag och mitt sällskap hade varit på Akvarellmuseet och tittat på Kokoschka. Det var lite av en besvikelse, det var nästan bara hans "källarmålningar". Så innan vi gick till stranden, gick vi upp till Volunds smedja för att få oss något bättre "till livs". Där var det ordentliga grejer. T ex midjehöga, mycket enkla ljusstakar med en tung klump nedtill, som hade blivit ordentligt tilltjongad av en slägga, för att kunna stå. Där dröjde vi oss kvar och njöt av allt grovt och stort.





Quiz night har ändrat karaktär sedan jag var där sist. Konkurrensen har hårdnat betydligt. En del är alltför inriktade på att vinna, så att de griper alla medel de har. I ett lag har medlemmarna specialiserat sig; en hårdpluggar historia, en annan geografi...
Nedan är en grävling som bökar i sitt hårt orangefärgade spår. Den kommer hitta vad den söker. Men den har inte särskilt bråttom.

I fredags var jag på invigning av nya lokaler. Tre miljöföretag skulle "flytta ihop". Det var jättegoda pajer och lite vin, och en del återseenden. Jag träffade nr 1, 2 och 4, (fast fyran träffar jag fortfarande relativt regelbundet).
Litet samtal med chefen Gunhild innan det är dags för middag.
Här är Per, som flyttade in i nya lokaler härom kvällen. Rune gömmer sig bakom en servett. Göran, chef nr 1, är närmast i bild.
Lite mer vin? Ja tack.
Nu är vi framme vid höjdpunkten - creme caramel i hård sockerbur - som jag fick hjälpa till att komma in i, jag fick alltså vara med och slå sönder sockerställningen. Intressant upplevelse.
Här saknas bara lite värme, en sommarklänning och en liten söt svart tax vid mina fötter...


Det är mysigt på Harrys. Men svårt att komma in om man inte har beställt bord. En flott gest av herrn till höger var att vi blev bjudna på jalapenos när vi kom - så brukar man göra på Harrys.
Här kan man känna sig fri, äntligen, att få göra de åtbörder och miner som faller en in.
Mysigt miniskägg.
Festliga herrar på balkongen.






Quiz sammanför mycket snabbt folk som inte känner varandra. Det är min andra quiz night. Det är bara andra gången, för dessa båda herrar och mig, som vi tre träffas.


Creme caramel och en liten tequilapinne.


Intressant och ovanligt halssmycke.
Uppbrott och dags för en cigarill.