Solglitter

Det var en härlig vårförmiddag. Som jag minns på ett alldeles speciellt sätt. Jag hade på mig beiga byxor och en långärmad, grå tröja när jag steg på bussen, som skulle föra mig ut på landet. Sprittande lycka och förväntan rullade runt inom mig på ett kraftfullt sätt. Vägen följde älven, som jag hade i ett stadigt blickfång, dykdalberna såg extra högresta och stolta ut idag! Jag visste vem jag skulle träffa!

I det lilla samhällets utkant steg jag av. Lantluft. Härligt! Det hade regnat lite och nu sken solen med full kraft. Inte ett moln på himlen. Jag satte kurs upp mot skogsbrynet, förbi småvillor med fina trädgårdar. På gräsmattorna hade en vänlig (och stor) hand lekfullt kastat ut hundratals färgsprakande små ädelstenar. Så vackert! Det glittrade gult, rött, blått och grönt till höger och vänster... blev omtumlad av detta överraskande färgglitter. Var detta sant? På ett trästaket hade samma hand mycket smakfullt lagt ut små glittrande ädelstenar på den övre kanten. Allt för att glädja mig!

Nu hade jag nått skogsbrynet. In i skogen och sen upp för den lilla vägen som ledde fram till en liten husansamlig väl omsluten av skogen. Jag svängde av till vänster, upp för en grusgång, där en härlig grå katt kråmade sig inställsamt i det sköna solskenet. Jag gick naturligtvis mot katten, som slängde sig ner på sidan och ville bli klappad av mig. Katten var så gullig, så jag dröjde mig kvar medan solen värmde ordentligt genom min tröja som var ganska tunn, eftersom den var rätt urtvättad. Knack knack, från insidan av fönstret. Han tyckte att jag kunde komma... nån gång!

Oanad kraft

Igår förstorade jag denna bild... och tårarna började rinna. Det långa, böjda gräset omhöljt av rimfrost var så förunderligt vackert... en omvälvande känsla - som om jag precis hade fött barn.

En kompis till mig berättade för rätt länge sen vad som hände strax efter att hennes dotter föddes. Det var på sommaren och hon fick syn på en oansenlig men förtjusande liten blomma på marken... och brast ut i gråt. Det ni! Ta en titt på detta rimfrostiga gräs och se vad som händer...

Förmodligen hände inte särskilt mycket. Det handlar ju om sinnesstämning. Och det är ju högst individuellt vad som har möjlighet att påverka en, alla har ju sina specifika "strängar" som ligger på lur för att någon gång få bli "anslagna".

Fungerar hundkexen bättre?

Eller kanske detta solälskande lilla danskex... eller är det konståkning?

Tårthuset i Stade

Ungefär här hoppade en hel kör i en kväll. Iklädda våtdräkter och med inplastade noter tog de ton. Jag såg det inte själv, men jag har hört det ryktas.

Natt. Och dag.


Wilhelmine von Stade, en över hundra år gammal segelbåt, som mest håller till i Schwinge, vid Fiskhamnen intill Mutter Flint.

Lite snigelposthälsningar och en pisslugn Lübzer (de hade inte Radeberger!) på den enda tyskspråkiga syltan. Jag såg redan på utsidan att det inte skulle finnas en enda svensk här.

Skatan spelar fotboll

Lite försenad.


Nu kanske skatan dyker upp snart...


Tyvärr blev det inte mycket till spel... denna gång.

Något snöaktigt!!

Snö!

Här kan man ana Ven.


Här glider vi förbi på väg mot julmarknaden i Stade. Det är definitivt någon typ av snö på taken till dessa hus här på den förtjusande Strandvejen. Den enda "snö" som jag har sett hittills i vinter.

PS! I morse när jag vaknade snöade det. Gatorna och hustaken hade hunnit få ett lager av snö, ett aningen tjockare lager än på bilderna ovan från Danmark. Alldeles vitt och fint ute! Äntligen.

Nyårsdopp?

Blir det nåt nyårsdopp i år (eller jag menar nästa år) ? Min kusin och jag har i alla fall nästan bestämt att vi ska till "Kallis" och hänga på låset klockan elva. Men det kommer att bli smockfullt, i så fall.

Detta har varit en mer eller mindre regelbunden tradition för mig. Lite spännande är det att "bastuhet" gå ner för alla trappsteg, ta ett djupt andetag och sen slänga sig i. Och så kvickt upp igen. Andra doppet är man i lite längre, men bäst att inte ta för många simtag, det kan kännas kraftigt i hjärtat då, och man får kvicka sig upp.

En gång gick det inte ens att fundera över om man skulle ta simtag - då klev man ner i en uppsågad vak. Jättekallt, eftersom saltvatten fryser "senare" än sötvatten, allså först vid lägre temperatur än noll.

Ja, det är möjligt att det blir ett (eller flera) nyårsdopp - om man kommer in vill säga...