Visar inlägg med etikett känslor. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett känslor. Visa alla inlägg

onsdag 31 december 2008

Solglitter

Det var en härlig vårförmiddag. Som jag minns på ett alldeles speciellt sätt. Jag hade på mig beiga byxor och en långärmad, grå tröja när jag steg på bussen, som skulle föra mig ut på landet. Sprittande lycka och förväntan rullade runt inom mig på ett kraftfullt sätt. Vägen följde älven, som jag hade i ett stadigt blickfång, dykdalberna såg extra högresta och stolta ut idag! Jag visste vem jag skulle träffa!

I det lilla samhällets utkant steg jag av. Lantluft. Härligt! Det hade regnat lite och nu sken solen med full kraft. Inte ett moln på himlen. Jag satte kurs upp mot skogsbrynet, förbi småvillor med fina trädgårdar. På gräsmattorna hade en vänlig (och stor) hand lekfullt kastat ut hundratals färgsprakande små ädelstenar. Så vackert! Det glittrade gult, rött, blått och grönt till höger och vänster... blev omtumlad av detta överraskande färgglitter. Var detta sant? På ett trästaket hade samma hand mycket smakfullt lagt ut små glittrande ädelstenar på den övre kanten. Allt för att glädja mig!

Nu hade jag nått skogsbrynet. In i skogen och sen upp för den lilla vägen som ledde fram till en liten husansamlig väl omsluten av skogen. Jag svängde av till vänster, upp för en grusgång, där en härlig grå katt kråmade sig inställsamt i det sköna solskenet. Jag gick naturligtvis mot katten, som slängde sig ner på sidan och ville bli klappad av mig. Katten var så gullig, så jag dröjde mig kvar medan solen värmde ordentligt genom min tröja som var ganska tunn, eftersom den var rätt urtvättad. Knack knack, från insidan av fönstret. Han tyckte att jag kunde komma... nån gång!


tisdag 30 december 2008

Oanad kraft

Igår förstorade jag denna bild... och tårarna började rinna. Det långa, böjda gräset omhöljt av rimfrost var så förunderligt vackert... en omvälvande känsla - som om jag precis hade fött barn.

En kompis till mig berättade för rätt länge sen vad som hände strax efter att hennes dotter föddes. Det var på sommaren och hon fick syn på en oansenlig men förtjusande liten blomma på marken... och brast ut i gråt. Det ni! Ta en titt på detta rimfrostiga gräs och se vad som händer...

Förmodligen hände inte särskilt mycket. Det handlar ju om sinnesstämning. Och det är ju högst individuellt vad som har möjlighet att påverka en, alla har ju sina specifika "strängar" som ligger på lur för att någon gång få bli "anslagna".

Fungerar hundkexen bättre?

Eller kanske detta solälskande lilla danskex... eller är det konståkning?