Visar inlägg med etikett drömmar. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett drömmar. Visa alla inlägg

söndag 8 februari 2009

Den svarta skepnaden

Vaknade upp efter en långdragen mardröm. Skönt att det inte var min verklighet. Men man blir ju alldeles utpumpad när man har en sådan dröm, man uppfattar ju att det är på riktigt.

För mycket länge sen hade jag en dröm sju nätter i rad. Det var exakt samma dröm. Jag drömde att jag låg i min säng.

Plötsligt häver sig en svart gestalt upp framför mig, vid fotändan, eller kanske ännu närmare. Jag blir skräckslagen, mest för att det är i min egen säng, där jag ju befinner mig på riktigt. Mitt i skräcken har jag ett förvånansvärt mod, framsprunget ur att jag till varje pris måste få se vem denna hotfulla gestalt är. Jag häver mig hastigt upp för att överrumpla, för att få se ansiktet. Men när jag är uppe i sittande ställning, alltså har kommit så nära att jag skulle ha kunnat se… då lägger gestalten höger hand över sitt ansikte, vrider huvudet åt sidan, och är försvunnen.

När jag hade drömt detta två-tre nätter i följd, anade jag vad som skulle komma om natten… Jag försökte hålla mig vaken på olika sätt, för att slippa detta ruggiga. Men naturligtvis somnade jag till slut, och gestalten dök upp. Men, som sagt, efter sju nätter slapp jag detta mycket otäcka intrång.

Denna text om "den svarta skepnaden" är egentligen en kommentar hos Laila, där hon berättade om en återkommande dröm, fast hennes var av en annan typ.

lördag 1 november 2008

Obetalt nattjobb

I början av veckan talade jag i telefon med en kompis. Hon beklagade sig lite över sitt jobb som lärare. Så mycket jobb, och en massa extrauppgifter, för att inte tala om möten som tar dyrbar tid från det man i första hand behöver lägga sin kraft på. Klaga inte, sa jag lite skämtsamt - själv jobbar jag på nätterna, utan betalning. Jag har kurser och elever av olika slag, och arbetar idogt och är mycket pedagogisk nätterna igenom.

Som jag tidigare har berättat så drömmer jag i teman, nu har temat skola hållit på i ca tre veckor. När jag vaknade i morse och åter var fulldrömd av läreri, så tänkte jag: Skolan verkar ha vuxit fast i hjärnstammen. Och jag som nu står i begrepp att byta branch. Kanske just därför; hjärnan vill tydligen inte släppa det invanda, för att ge plats åt något nytt.

Men det finns värre teman; horror. Men detta var som tur var ett korttema, tre nätter. Men de nätterna var tuffa.

Igår kväll var det genrep inför konserten på söndag. De två solisterna och en rågad handfull av Göteborgs Symfoniker var med, som planerat. De hade just kommit hem från en turné, och alla lyckades inte möta upp. Harpisten och violinisten hade bara en eller två insatser. Det var intressant att se hur de snabbt tog upp sin stickning/spännande bok, så fort händerna sjunkit från harpans strängar och fiolens stråke.

Idag ska jag göra något som jag tycker är kul. Jag ska sjunga i en liten grupp på gudstjänsten i Härlanda kyrka. Igår hann vi bara öva lite grann, så nu på morgonen ska vi träna ihop oss mer. Vi ska vara lite avslappnat höstligt klädda, sa körledaren. Jag ska se vad jag kan hitta i denna kategori...

måndag 29 september 2008

Drömdikter


Mitt intensiva drömmande fortsätter, men nu är det inte längre arbete/studier som är i fokus. De senaste nätterna har personer som jag känner "visat upp sig", och det är alltid en som är en tydlig huvudperson. Efter att ha lyssnat på dikter på bokmässan, och läst dikter på två andra bloggar, har det blivit klart för mig vad jag har inspirerats till att göra. I datorn (på ett annat ställe än här) tänker jag omskapa varje dröm till en dikt, det kliar redan i fingrarna, nattens dröm har jag redan skrivit "i huvudet".

lördag 6 september 2008

Trähalsband



Mina intensiva drömmar har mig ännu i ett stadigt grepp om nätterna (se inlägget Investmentdröm, september). När jag vaknar, vaknar jag med ett plötsligt ryck, ur en ordentligt djup sömn, och vet precis vad jag har drömt. Det kretsar kring arbete och studier, t ex en utdragen jobb-kickoff ute på landet, med en förförligt massa människor. Alla nya, och man fick jobba på det sociala planet - snacka lite mysigt åt höger och vänster.

Inatt var jag på en kurs i engelska. Läraren insjuknade. Motvilligt tog jag över, men kände alltså inte riktigt för det. Min engelsklärare från gymnasiet ville sitta med och lyssna. Innan hon ens var färdig med att föra fram sitt önskemål, körde jag ut henne (på ett hyfsat taktfullt sätt), och sa med bestämdhet att detta inte passade mig. Men drottning Elisabeth, som redan hade slagit sig ner, fick min tillåtelse att stanna.

Ja, det är en hel drös av såna här drömmar med jobb/studier...

Drömmen som jag fokuserar på idag har ett halsband utlöst.

Några somrar när jag var liten var jag (som sagt) i Ruhpolding, Bayern. Min Oma var ofta med. En gång gick hon och jag till en träsnideriaffär, och jag fick välja något jag ville ha i present. Jag fastnade för två saker, och fick båda. Det söta trähalsbandet ovan, och en litet fint snidat föl. Halsbandet har jag först nu börjat använda - jag har det på mig nästan varje dag.

För några nätter sen "var" jag på ett enormt utbildningsställe, och Oma var ledaren för en kurs, med ett innehåll som inte var så tydligt. Flera gånger kände jag mig undrande inför vad det var för slags ämne som det arbetades med. Det var så mycket folk, och det saknades stolar. Oma fixade snabbt en extra stol till just mig, och gav mig en del andra privilegier, samtidigt som hon undervisade med stor pondus. Hon var avslappnad och självklar, fastän det var flera hundra studenter/elever. Och det var jättesvårt, kanske för att man inte visste vad det handlade om... Hennes undervisningsmaterial var verkligen från "Anno Tobak", och våra skrivhäften och pennor var svåra att använda. Men vi kämpade på, så att svetten lackade.

En dam som har "förföljt" mig i snart två veckor är Karen Blixen. När jag äter frukost tänker jag: Karen Blixen. Detta har förbryllat mig. Men nu har jag äntligen analyserat det. Några gånger denna sommar har jag ätit frukost på Blixtåsvägen. Yoghurt med olika frukter skurna i, och honung från grannen, som har biodling. Jag döpte honungen till blixtlåshonung. Att Blixen fortfarande dyker upp vid frukostbordet, beror nog på att jag har vant mig vid att det är så.

På mitt nattduksbord har jag en bok som heter "Hjärnan", och den läser jag ur ibland. Bl a finns det avsnitt om minnet/minneskopplingar och liknande. Det är ganska intessant. Och härom dagen såg jag ett teveprogram om bl a en tjej som inte står ut med siffran/antalet 4. I hennes affär var det ett prisvärt erbjudande på fyra coca cola-flaskor. Hon ville köpa dem, men mådde illa av antalet, och skylten där det stod: 4 st. Hon tvekade, men fann en lösning; hon tog tre vanliga, och en light. Det mjukade upp det "förskräckliga antalet" en aning. Men hon sa också med en lite plågad grimas: Nu får jag dra härifrån illa kvickt.

Tänk så mycket med 4 som kan dyka upp under en dag... fönster med fyra rutor, ord med fyra bokstäver, fyra personer som står och pratar... Allra först i programmet nämndes att det är vanligt att man inte vill gå på streck. Tänk er då denna "noja" en miljon gång värre. Jag funderade på hur det skulle vara, om man under en dag ständigt fick tavlor som hängde snett i sitt blickfång...

Detta med att siffror/antal har varit jobbigt för folk, har jag stött på förut, men det verkar svårt att analysera anledningen till det...

måndag 1 september 2008

Investmentdröm







Den senaste veckan har jag haft intensiva, riktigt späckade drömmar. I natt drömde jag att jag hade glidit in på ett bananskal till ett nytt jobb. Uppenbarligen hade jag inte meriter som passade, eftersom jag var lite undrande angående min första arbetsuppgift, som jag fick av min nye chef, min barndomskompis pappa Torsten. Han sa mycket vänligt att jag kunde börja med att göra en liten investmentbilaga (det var det man brukade börja med på denna arbetsplats). Jag ville ju inte verka undrande inför honom, så jag frågade mina arbetskamrater, bl a en effektiv, schick dam i en klänning med silkigt tyg. Hon hade kraftig hårväxt på hela kroppen. Det kunde jag se, eftersom jag hade röntgensyn. Men det ägnade jag inte en tanke, jag bara noterade det. Hon skruvade lite på sig, hon visste faktiskt inte heller riktigt vad det var jag skulle göra. Jag frågade några andra. Nej, de hade inte någon riktig aning.