Trapplek

35

Jag har turen att fylla år precis i början av juni, då det nästan alltid är strålande solsken. Denna födelsedag blev en heldag (och helnatt). Några kompisar från Göteborg kom på dan, och stannade över natten.

Först tog vi oss en fin promenad längs havet och upp till fästningen. Senare i trädgården blev det kycklingsallad med rosensås och lite vin. Mot kvällningen gav vi oss av för att göra stan...

Toppen

Sabre

BKK BCN LJU MAD BRI SYD LKI... flygplatskoderna svischar runt. Jag har bytt från bussresor till flighter, och jag lär mig flygbokningsprogrammet Sabre. Kul, men detaljrikt och många typer av koder. Bakgrunden är alltid blå med vit, gul och ljusblå text, bara versaler - jag tänkte direkt på det där första kodprogrammet som hette Basic. Om man vill söka på en sträcka börjar man så här: 129JANGOTBCN... alltså 29 januari från Göteborg, Landvetter (Säve flygplats har en annan kod) till Barcelona.

GATEWAY OK innebär att det finns mer än en mellanlandningsplats, och att det går att ha olika på ut- och hemresan. FEEDERS är en extrasträcka som "det första flygbolaget" inte spänner över. Det kan t ex vara om man vill ta sig från GOT (ja nu kan ni ju lite) till BRI (Bari, i Apulien), så kan man t ex flyga med SK (SAS) till Rom, men sträckan Rom-Bari blir en FEEDERS, eftersom man får anlita ett italiensk flygbolag för att "sy ihop" sträckan.

Jordklotet är indelat i tre zoner; A, B och C. Om man vill ha STOPOVER, alltså åka till en eller flera platser, och fortsätta resan från en helt annan plats/helt andra platser (om man t ex åker båt, bil eller tåg en sträcka), så blir biljetten dyrare ju fler zongränser man överskrider.

Veckodagarna heter 1, 2, 3... måndag är 1, tisdag 2... men det kunde man ju redan från Bibeln.

Uppförsbacke

Alina W

Marschaller en bit uppåt Plantagegtan visar vägen. Innanför dörren - i det starka ljusskenet - står en ljuslockig kvinna klädd i en klänning i "djupaste" klarrött (och en "kortärmad" vit väst av fuskpäls). Genom färgvalet blir hon den självklara medelpunkten. Men troligtvis inte bara därför. Vernissagebesökarna står längs väggarna och tittar på färgstarka målningar. Och hon står i mitten av det första rummet, utstrålar energi men också en slags mildhet. Det är Alina Witwitzka från Krakow, hon fyller sextio år.

Vin, knäckebröd, camembert och karameller bjuds det på. Men det tar en stund innan man beger sig till detta bord. Bilderna är attraktiva med sina färgsprakande motiv; ofta en kvinna och en man i olika situationer. Ofta är mannen en riktig bjässe, medan kvinnan kan vara betydligt mindre, men inte särskilt späd. Det finns annat också, men sparsamt. Jag hittar krokusar och en stor, brandgul hink som står kvarglömd i mörkret i den ymniga snön.

Jag kommer i samspråk med henne, och jag påtalar de vita händerna...
- Jag håller på med healing, och då är händerna viktiga. Jag älskar det vita ljuset, som jag upplever kommer ur händerna när jag ger healing.
- Ja, just det, nu kommer jag ihåg. Jag har varit här på vernissage en gång förut. Men de där då? Jag menar tavlorna där händerna inte är vita, bara ljusa.
- Det är äldre tavlor.

Sommaren -06 kom jag för första gången i kontakt med Alina. Det var i Skärhamn. Jag och mitt sällskap hade varit på Akvarellmuseet och tittat på Kokoschka. Det var lite av en besvikelse, det var nästan bara hans "källarmålningar". Så innan vi gick till stranden, gick vi upp till Volunds smedja för att få oss något bättre "till livs". Där var det ordentliga grejer. T ex midjehöga, mycket enkla ljusstakar med en tung klump nedtill, som hade blivit ordentligt tilltjongad av en slägga, för att kunna stå. Där dröjde vi oss kvar och njöt av allt grovt och stort.

En trappa upp på utsidan finns en gallerilokal med förtjusande utsikt. Just då huserade Alina där med alla sina tavlor. Man kunde gå upp för en spiraltrappa för att se ännu fler glada, färgstarka människor med rejält böjliga leder. Ögonen var ofta målade så att de delvis "hängde" ute i luften. Det är lite svårt att förklara, det kanske måste ses. Först hade jag lite svårt för dessa ovanliga ögon, men jag vande mig efterhand. Tillbaka till spiraltrappan, eller närmare bestämt räcket; det var gjort av Volund, det syntes. Grovt, fantasieggande järnsmide.

Kubanska

Ispusslet

Han hade fått glassplitter från en trollspegel i ögat. Det han tittade på såg med ens så fult ut. En skärva hade trängt ända in i hjärtat...

En dag var han plötsligt försvunnen, och hon gav sig av för att leta. Hon fick ett råd att ge sig av till Lappland. Där skulle han befinna sig.

Hon kom till en finngumma, som hade det så varmt hos sig, så att hon gick nästan alldeles naken.

Av finngumman kunde hon bara få uppmuntran. Gumman menade att hon endast med sin egen kraft kunde befria honom från glasskärvan i ögat.

Hon kom fram till det stora isslottet...

Han var alldeles blå av köld, ja nästan svart. Han gick och släpade på några skarpa, flata isstycken som han la på alla möjliga sätt, för han ville göra något av dem. Han la figurer som var ett ord, men aldrig lyckades han lägga just det ord som han ville, ordet "Evigheten". Drottningen hade sagt: "Kan du lista ut den figuren åt mig, så ska du bli din egen herre och jag ska skänka dig hela världen och ett par nya skridskor." Men han kunde inte.

Hon trädde in i slottet genom porten av isande vindar. Där såg hon honom! Hon gick fram till honom, men han kände inte igen henne. Han satt alldeles stilla, stel och kall. Då trängde hennes heta tårar fram och föll på hans bröst. De trängde in i hans hjärta, tinade upp isklumpen och förtärde den lilla spegelbiten där inne. Då brast han i gråt, så att spegelskärvan trillade ut ur ögat. Han kände igen henne och sa jublande hennes namn!

De omfamnade varandra och skrattade och grät av lycka. Det var så underbart att även isbitarna dansade av glädje runt dem. Då de blev trötta och la sig till ro, låg de just så att de formade de rätta bokstäverna. Han var fri!

Se även här.

Ringlat, hyvlat

Nu blir det hederlig, gammaldags frukost. Med lite tillbehör. Hyvlat päron i botten av tallriken, sen havregrynsgröt och mjölk. Ovanpå ringlar man flytande honung. Ett kokt ägg till. Med kaviar på. Även den ringlad. Å nu - kaffe!

Glacerat strutsägg

Monumentet öppnar sig...

... och berättar sin historia.

Så kommer ett föredrag heta som min pappa ska hålla inom kort. Jag har tagit sjutton foton, och ska bränna in dem på en CD, som alltså ska användas under föredraget. Men jag har aldrig gjort detta förr. Nu har jag samlat alla bilder, lagt in dem i en mapp och numrerat dem. Det som jag inte gillar är att bilderna kommer i en annan ordning, när jag bläddrar bilderna i Photoshops bildvisning. Undrar om man kan bortse från detta och lita på att ordningen ändå blir rätt när jag bränner...

Ja, det är väl bara att köra - en CD kostar ju bara tio kronor.

Varthän?

Matzarini från Sibirien

Hej! Jag har en riktig rävsvans, fastän jag är katt! Och min päls är extremt mjuk, ungefär som att klappa en kyckling. Jag kan bo hos allergiker, eftersom jag saknar ett enzym. Det gör mig också extra dyr - men jag är värd mitt pris.

Jag har egen lya - på en hylla i ett skåp. Mysigt!

Nu vill jag vara lite privat.