Ja, här ligger jag och skriver bland de guppande isflaken... i en gummibåt alltså. Lite torrt kanske... men nu i efterhand gjorde jag en iakttagelse av mitt förra inläggs text, vad gäller tempus. När jag väl har insett vad som har skett, men först då, använder jag presens, och fortsätter så hela det "farliga partiet". Att jag använde detta tempus har nog att göra med att jag greps extra starkt av mitt minne. Detta minne ligger ju också oerhört mycket närmare i tid än de andra "farliga" texterna jag nämnde. Liftandet i Israel är "mest länge sen" - där använder jag dåtid. I texten om rånet i Barcelona använder jag presens en liten stund innan det farliga startar och fortsätter fram till det (för mig) allra mest skrämmande ögonblicket. 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar