Mozzarella

Här är de! Den entusiastiska lärarinnan, en japansk kock och Milena.

Lärarinnan var energisk och faktiskt lite kärv, men bara när hon hade undervisning. Hon tog detta med skola mycket seriöst. Jag blev hårt grillad, bl a för att jag var den enda eleven. Henne uppfattade jag som den ansvariga för denna språkskola med det ganska lilla elevunderlaget. Lärartätheten var emellertid tidvis hög: ibland hade jag två lärare - Milena var med några gånger. En gång hade jag tre lärare. Då tillkom en yngre tjej, som efterhand skulle inkorporeras i skolan.

Andra veckan kom en elev till, det kändes faktiskt rätt bra - att åtminstone vara två. Det var en japansk dam, som jag umgicks lite med.

En gång åkte vi till Bari. Vi hade blivit varnade för en sak, innan vi åkte. I de trånga gränderna skulle man vara försiktig. Det förekom att ungdomar åkte skoter jättesnabbt och ryckte halsband, väskor m m från turister. Och faktiskt så pep de förbi oss, men vi var ju förvarnade, så det gick vägen.






På förmiddagen var det skola, och på eftermiddagen togs vi med till platser, som de ville visa. Även den yngre tjejen tog med oss en gång. Till sitt favoritställe - en mozzarellabutik. Här fanns det mozzarella på längden och på tvären.





Höjdpunkten i "hennes butik" var efterrättsvarianten. Och det skulle vara mozzarella di bufalu, och det lät som om hon använde ganska många "f" i bufalu, när hon sa det. Med all säkerhet vattnades det i hennes mun, när hon var på väg att visa oss esset i kortleken - en riktigt stor mozzarella med lite hårt skal... och inuti... en underbar gräddmozzarellafyllning. Härligt!

Bocconcini, de små munsbitarna, blev min favorit. Sedan jag kom hem har jag ofta köpt dem, men jag har bara kunnat hitta dem i två affärer här i Göteborg.