Bokmässa

Vi var en del i perenns monter (Per Nilson) och snackade och handlade varsin bok. Det var till och från ganska mycket folk som kom dit, och han har en bra plats, mycket nära huvudingången. Han är behaglig, och det är lätt att komma i trevligt samspråk med honom. Om du vill träffa honom, så är han där alla mässdagar, alltså t o m söndag.



Jag gick också hit, och lyssnade på två av de fem som driver litteraturbloggen Bokhora. De beskriver sig som fem personer med mycket olika boksmak, men de har alla haft nån typ av biblitekariedröm. Vi fick också veta att de har andra jobb vid sidan av detta, det är svårt att få tiden att räcka till. Något som i alla fall överraskade mig, är att de gör så många inlägg per dag, cirka 5 (jag ska gå in och se hur långa dessa är, och vad de innehåller). När det var dags för frågestund, tänkte jag att jag ville veta hur deras namn kom till (det har jag velat veta en längre tid). Intervjuaren tog upp det själv, och tjejen som är upphov till namnet visade upp sig. Det är hon med det långa håret.

Hon kom på det under en vindrickarkväll, och nästa dag var namnet registrerat. Många har backat för det, men Jessica sa: Vi är ju så snälla för övrigt, så vi behöver nåt sånt (personligen tycker jag att namnet snarare är kvinnoförnedrande än "osnällt"). Och faktum är att det har varit en bra draghjälp med ett så utstickande namn, för att få många läsare.

På samma ställe träffade jag en tjej från min kibbutztid. Vi trodde att vi inte hade setts sedan dess, men i efterhand kom jag på att jag och en kompis hälsade på henne och hennes tvillingsyster för mycket länge sen, när de båda bodde på den gata som jag själv bor på nu. På den tiden hade de en vit asfaltsbubbla som de hade målat jättefint - det var blommor över hela bilen. Tvillingparet och jag på vår kibbutz finns här. Något som inte är så viktigt är att vi är med på bild upprepade gånger, i bokhoras mässblogg. På bild 1, 5 och 6, inlägget Jessica och Johanna i Värmlandsmontern, 25/9 14:22. Vi har på oss 2008:s mässklädsel - ljus blus och svart mer eller mindre urringat långlinne över. Med den dressen kan man hitta oss, även när vi står åtskilda.

Vid sexsnåret hämtade jag Perenn för att gå och mingla hos rumänerna. Vi blev bjudna på rumänskt vin och mycket goda spenatpiroger. Där var en del rätt kända människor.

Mircea Cartarescu, vars enda last är skrivandet.

Herta Müller i mitten.

Ersatz´ förläggare, Ola Wallin.

När vi hade minglat färdigt var det dags att fortsätta till Röda Sten och baltisk poesikväll...