Koncentrerad nyckling under bron (nyckla: se inlägget Nyckel, juni). Vi var två som kom in på fel spår först, det gällde bl a hur blommorna satt; och till slut fick vi hjälp med att blommorna sitter "i klasar", något som vi egentligen inte tyckte. När det kom till bladen kunde vi inte uppfatta att de var håriga (men det beror på vad man jämför med), de har faktiskt stellata/stellatiforma (stjärnformade) hår, om man tittar med lupp. Vi ansåg också att bladen var "smala", men man ska jämföra inom "familjen", och vanlig blåklocka har ju mycket smalare blad... Till slut kom vi till det rätta målet; knölklocka. En mycket vacker växt, men tydligen ett mycket besvärligt trädgårdsogräs.
Detta gräs krävde en hel del diskuterande, fram och tillbaka... det var knylhavre.
Nu blir vi testade på tolv olika växter... fick inte med alla på fotot tyvärr.
Äntligen vet jag... att denna gula lilla
fyrklöver heter blodrot.
Lite roligt smisk i ansiktet av veketåg... nej, det ser bara ut så.
Gatkamomill - för att den växer på gatan.
Vet ni varför det heter kärleksört? Ingen visste.Jo, med den testar man äktenskapsmöjligheter; man ska hänga upp två kärleksörter, och när de sedan torkar ser man ifall de böjer sig emot varandra, då blir det bra.
Och nu - in i skogens sköte.
Grodblad... nej! groblad.
Skogens skönhet visar upp sig!Getrams (Polygonatum odoratum) - en representant från den stora liljegruppen, som för övrigt är rätt giftiga, även om bären ser ätliga ut. (Tack Stephan!)
2 kommentarer:
Hade jag varit med,skulle det inte varit något problem att känna igen knölklockan, den finns överallt i trädgården, där den kanske inte borde vara, men med tiden har jag blivit mera fördragsam med den.
Tågveke ? Jag trodde den hette något med knapp....?
I.N.
Ja, det finns knapptåg också. De är ganska lika. För att skilja dem åt ska man stoppa dem i munnen. Knapptågen känns sträv, men inte veketågen.
Skicka en kommentar