Jag åkte tåg ner och flög hem, perfekt. Och det var jättekul att vara i Berlin ett tag. Jag hade inte varit där sedan återföreningsdagen 1990, förutom några gånger på genomresa. På återföreningsdagen var det ganska mycket folk, en miljon besökare. Det var maffigt att för första gången gå igenom Brandenburger Tor, och på kvällen "sattes det upp" en en meter tjock ljusstråle (som ändrade färg emellanåt), ca 30 meter ovanför våra huvuden. Den "låg" alltså parallellt (uppåt) med Unter den Linden/Strasse des 17. Juni. Stark känsla.
Denna gång bodde jag i Prenzlauer Berg, som jag inte kände till sedan tidigare. Jag bodde bl a ihop med Sharon, en verkligt förtjusande dalmatiner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar