
Innan snön har försvunnit helt passar jag på att berätta om en lite annorlunda skidresa i januari för några år sen. Tio skiddagar i strålande solsken och stadigt på -2. Vilken tur man kan ha!
Mötte mitt resesällskap i Prag, och tillsammans tog vi bussen upp mot Spindl-området (som gränsar mot Polen) och hans släkts skidåkartorp.
Vi hoppade av bussen i dalen där Labe flyter fram, tog ett resolut tag i våra hjulförsedda väskor och påbörjade en mödosam uppförspromenad. Efter en dryg kvart hade vi kavat oss halvvägs upp i backen - genom snön som nådde till låren, och där låg det ganska stora torpet. Vi tog bara ett ganska litet rum i besittning - för att kunna hålla åtminstone det någorlunda varmt genom eldning i järnspisen. Att åka skidor endast på förmiddagarna, för att sen ta oss tillbaka och elda för glatta livet, så att rummet skulle hålla sig på vettig värmenivå, visade sig vara ett klokt val. Vi var även tvungna att elda några gånger per natt för att det skulle vara dräglig värme, när det var dags att stiga upp och äta frukost och välja var man skulle åka skidor… skulle man ta grön, röd eller svart backe… eller skulle man gå på tur? Varje morgon kavande vi oss ner genom snön, sen bussen till olika ställen. Det var bra att vi hade bestämt oss för att hyra skidor - det hade blivit för jobbigt att släpa skidorna ner och sen upp genom djup snö varje dag.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar