Visar inlägg med etikett Mat. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Mat. Visa alla inlägg

torsdag 24 september 2009

Kanshoji - La Coquille, Dordogne


Visst ser det fridfullt ut - munkar och nunnor i gåsmarsch ute i det gröna. Detta är Kleine Promenade, som det kallas, oavsett i vilket land man än befinner sig (så vitt jag har förstått det). Följet har just rest sig från morgonsittningen och promenerar nu en stund; snart är de på väg till frukosten som består av genmai - närande soppa på ris och grönsaker, tillbehören är soja och gomasio, något som är jättegott; sesamfrön som bryns lätt i stekpanna utan fett, därefter mortlas de och lite salt tillsätts.

Hit kom jag via Domont (norr om Paris), där jag först träffade min väninna Marie-Do. Hon skulle just ge sig av på en liten resa, och det var uppgjort att jag skulle sköta hus, hund och katt några dagar. Det ingick även bil. Och svart zenkimono kunde jag låna.

Det var mysigt att ge sig ut på promenad med Funky, fårhunden (som tyvärr inte finns mer), man känner sig nästan som en inhemsk när man går med hund. De vanligaste hundglosorna hade jag lärt mig (tjej/kille m m), så det gick att ha åtminstone ett litet samtal med hundägare som man stötte på. Det var på sensommaren, och vi gick ofta förbi ett enormt björnbärssnår, där det fanns mycket bär att plocka. När Funky, som visserligen satt och väntade pliktskyldigt, började gny, slet jag mig loss och slöt upp vid hans sida.

Katten, som hette Mina, var jättegullig första natten, och la sig över min hals - precis som om hon vore en halsduk - när jag skulle sova. Jättemysigt... men på morgonen kände jag att det var något mycket smått som hoppade runt på kudden... När jag träffade Marie-Do igen, efter att vi hade varit borta på varsitt håll, berättade hon att Mina sov ute vissa nätter, i något buskage eller liknande.










Ut på promenad... undrar om det finns några trevliga tikar ute idag...

onsdag 16 september 2009

Steka prästkragsägg...

just då
äggula med fransig vita
prästens krage

fredag 20 mars 2009

Hyttsill

Idag skapades en grönskimrande fågel. Snabbt och lätt, med skicklig hand. Men så är han också glasblåsarmästare. Tio år, minst, tar det att bli mästare.

Eftersom jag såg så intresserad ut blev jag bjuden på hyttsill. Här tillsammans med isterband, stekt fläsk och lingon. Av namnet förstår man att det är mat som äts i en glashytta. Man har speciella hyttsillskvällar, nu som då. Förr, när glashyttan var bygdens samlingspunkt, samlades man efter jobbet och åt och umgicks.

onsdag 18 mars 2009

Kungstorget

En solig dag som idag var det lätt att spänna på sig ett trevligt vårleende och följa dessa blomspår, som pekar rakt mot platsen där det är något på G. Man går genom Kungsparken, över Bazarbron och sen är man framme vid Kungstorget. Invid kanalen är det inte längre fåglarna som är i majoritet. Nej, på lunchtid tar människorna över. Två vagnar med falafel respektive thaimat lockar till sig långa köer.

Jag gick till thaidamen, som verkligen fick det hett om öronen. Det gjorde inget att kötiden blev en kvart - man kunde ju stå och lapa i sig sol, samtidigt som man fick lyssna på allt möjligt jobbsnack. Jag köpte nåt jättegott - äggnudlar och kyckling med jordnötssås. Jag tog en liten för 30 kronor. Det uppskattar jag; att man kan välja storlek, efter hur stor hungern är.

Synd att jag inte tog något kort på alla som satt längs kanalen och käkade - det såg verkligen härligt våraktigt ut!

lördag 24 januari 2009

Ringlat, hyvlat

Nu blir det hederlig, gammaldags frukost. Med lite tillbehör. Hyvlat päron i botten av tallriken, sen havregrynsgröt och mjölk. Ovanpå ringlar man flytande honung. Ett kokt ägg till. Med kaviar på. Även den ringlad. Å nu - kaffe!

söndag 16 november 2008

Barstolarnas party





















Kläder från Alamé - garanterat snygga, och snäppet kaxigare. Inget ont om de andra gästernas kläder, men de är ju förstås införskaffade på andra ställen.





Om man inte fattar vad det röda är, så kan jag berätta att det är vinglas med rött vin i.


Barstolarna fick godkänt - håller för intellektuella diskussioner på hög nivå långt in på natten...

Och nu... champagne!

Skål för... ja ni vet vad!

onsdag 24 september 2008

Gdansk

Här är några hus från Gdansk som jag har målat. Det var också kul att leka bakom, och det lät ordentligt om det grova pappret.

Förra sommaren rörde jag mig lättjefullt i Gdansks Gamla Stan i det sköna solskenet, satt på utekaféer, köpte bärnstenshjärtan efter vikt (alltså ett gram hade ett fast pris). Jag köpte tre, lite tyngre för varje dag. En kompis till mig gifte sig med en polsk tjej, och det var bondbröllop en bit inåt landet, med en fest som höll på till halv fyra på natten. På varje bord stod det några alkoholfria drycker plus en flaska vodka, och in seglade den ena rätten efter den andra. Hela tiden var det dans emellan, bl a långdans, ja sån där när man lägger händerna på framförvarandes axlar. Det blev en otroligt lång orm, jag tror vi var över hundra personer. Emellanåt var det överraskningar, tal och jag och två till framförde en raplåt. Klockan ett kom en stående spädgris in, inrullad på en vagn. Hela grisen skakade till ibland, när föraren körde lite oskickligt. Då var jag så mätt så jag orkade inte ens smaka. Men några skedar av soppan, som kom en timme senare, gick ner. Den var lustigt serverad - i ett bröd! Alltså ett stort runt bröd med en liten "fastbakad" karottknopp på toppen. Man hade skurit ett lock i brödet, och knoppen var ju behändig att hålla i, när man lyfte på locket. Man åt alltså direkt i brödet, hur knäppt det än låter.

fredag 5 september 2008

Germknödel

Härom dagen var jag på Fröken Olsson och fikade, på den trevliga gården. Mysigt, det var länge sen jag var där, ute på gården alltså. I min caffe latte fick jag ett sånt här förtjusande hjärta. Jag drack och drack, och hjärtat höll sig kvar! Ändrade visserligen form en aning. Mitt sällskap sa: De gör dem tydligen ganska stabila.

Vi kom in på mitt favoritämne. Knödel. Jag berättade att jag hade köpt med mig lite grejer från Berlin: Kartoffelpufferpulver, små färdiga knödlar (paketet är nästan slut) och Speckknödelsmet. Detta är ju förstås fusk, men nån gång kan man ju få ta denna genväg. Jag berättade förstås att jag hade gjort egna knödlar, med mycket gott resultat. Semmelknödel och efterrättsknödel - Germknödel (med jäst) med björnbärsfyllning. Germknödel bjöd jag på, och fick god respons, men också kommentaren: De är ju som bullar som kokats i vatten.

Äntligen kunde jag berätta om min absolut gulligaste bok (eftersom jag fikade med någon som faktiskt skulle kunna vara intresserad av detta specialområde), framsidan är förförisk, men det är nog formatet som är det mest attraktiva - på bredden ryms den nämligen mellan tummen och pekfingret, och på höjden får man spänna ut tummen och pekfingret lite extra. Och inne i boken finns skatterna...
















Mums, knödel är det godaste som finns.

onsdag 3 september 2008

Mozzarella















Här är de! Den entusiastiska lärarinnan, en japansk kock och Milena.

Lärarinnan var energisk och faktiskt lite kärv, men bara när hon hade undervisning. Hon tog detta med skola mycket seriöst. Jag blev hårt grillad, bl a för att jag var den enda eleven. Henne uppfattade jag som den ansvariga för denna språkskola med det ganska lilla elevunderlaget. Lärartätheten var emellertid tidvis hög: ibland hade jag två lärare - Milena var med några gånger. En gång hade jag tre lärare. Då tillkom en yngre tjej, som efterhand skulle inkorporeras i skolan.

Andra veckan kom en elev till, det kändes faktiskt rätt bra - att åtminstone vara två. Det var en japansk dam, som jag umgicks lite med.

En gång åkte vi till Bari. Vi hade blivit varnade för en sak, innan vi åkte. I de trånga gränderna skulle man vara försiktig. Det förekom att ungdomar åkte skoter jättesnabbt och ryckte halsband, väskor m m från turister. Och faktiskt så pep de förbi oss, men vi var ju förvarnade, så det gick vägen.






På förmiddagen var det skola, och på eftermiddagen togs vi med till platser, som de ville visa. Även den yngre tjejen tog med oss en gång. Till sitt favoritställe - en mozzarellabutik. Här fanns det mozzarella på längden och på tvären.





Höjdpunkten i "hennes butik" var efterrättsvarianten. Och det skulle vara mozzarella di bufalu, och det lät som om hon använde ganska många "f" i bufalu, när hon sa det. Med all säkerhet vattnades det i hennes mun, när hon var på väg att visa oss esset i kortleken - en riktigt stor mozzarella med lite hårt skal... och inuti... en underbar gräddmozzarellafyllning. Härligt!

Bocconcini, de små munsbitarna, blev min favorit. Sedan jag kom hem har jag ofta köpt dem, men jag har bara kunnat hitta dem i två affärer här i Göteborg.

fredag 4 juli 2008

Överraskning



Missa inte detta... för Guds skull. Öppna/Spara filen och klicka dig sedan fram med Enter, eller liknande. Här kommer den... överraskningen! Den är skickligt gjord, fantastisk, rolig, häpnadsväckande... m m.

Nu gick detta äntligen, men det är lite väntetid (ca 35 sekunder, tyvärr) två gånger, men då kan du ju vattna blommorna eller diska lite.