Visar inlägg med etikett Träd. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Träd. Visa alla inlägg
måndag 10 maj 2010
tisdag 4 maj 2010
Ljus och mörk
söndag 15 november 2009
måndag 12 oktober 2009
fredag 13 februari 2009
tisdag 23 december 2008
söndag 7 december 2008
Såpbubblor i natten

Trädet intill Johannastatyn i Brunnsparken är för andra året pyntat på ett mycket fint sätt, tycker jag. Ett lagom antal mycket stora silverkulor hänger och dinglar, hela trädet är upplyst underifrån, så att det ser mystiskt ut. Alla stannar och tittar med förtjusning.
Detta är sådär, jag tycker inte riktigt om blått som julfärg.
Sedan flera år ser många stackars träd ut på detta vis i juletid (man gläder sig å deras vägnar när de äntligen "kläs av"). Mycket fult, men har de en gång köpt de blå slingorna så... När det mörknar blir det hela inte bättre - då ser det ut som en hord av skelett.Den allra finaste trädbelysningen såg jag i Vrchlabi (Tjeckien), där jag var för snart tre års sen, på en skidresa. På ett torg stod en mycket stor, lite vildvuxen gran med ett lagom antal stora päronformade glödlampor i fina, rena färger: gult, rött och grönt.
Vi bodde i det här huset.
Så här gulligt såg det ut i centrum.
lördag 6 december 2008
fredag 28 november 2008
Parque Güell





För ganska länge sen åkte jag till Spanien för en månad. Det var i januari. Jag hälsade på Alex, som jag hade lärt känna under den sista av mina kibbitzvistelser. Han hade prövat på att bo i Sverige ett år, men tröttnade främst p g a språket, som han hade svårt för att lära sig. Så han slog sig ner i Barcelona med sina tre syskon. Där kunde han äntligen få tala sitt modersmål. De var från Buenos Aires, och det sägs att Barcelona påminner mycket om deras hemstad. Alex hade träffat en israelisk pälshandlare, som han fick jobb hos; att leverera pälsar till affärer längs östkusten fram till Granada. Rami var servitör, Martha hade jobb som mässvärdinna (också på nåt sätt genom israelen) och lillasyster Juana gick på dansskola. Hennes skola kostade ju en del, men Alex var mycket mån om att skaka fram pengar, så att hans lillasyster fick göra det hon helst ville och som hon var bra på. Deras mamma, som bodde i Nathaniya i Israel, sköt också till lite pengar när hon hade möjlighet. Syskonskaran bodde i l´Hospitalet de Llobregat, en sunkig förort med fula höghus.
Barcelona föll mig i smaken, det var något med atmosfären som var attraktivt. Och där blev jag varse platanbollar för första gången. De hängde som fina dekorationer vart man än vände sig.
Klockan på hans arm...
Här sitter Rami som en Gulliver på en utsiktsplats i Güellparken. Klockan är två på dagen. Ett stort sällskap har just gått ner, och fram till oss kommer två killar. Den ena säger nåt till mig, som jag inte förstår. I nästa stund har vi varsin lång knivsegg på våra halsar. Stålet var kallt, kommer aldrig gömma känslan av en mycket lång knivsegg mot strupen. Vad gör man? Rami pressade hest fram till mig: Ge honom alla pengar du har. Det gjorde jag, halva reskassan. De tog Ramis klocka, men min var inte intressant. Då kom en tredje, lite yngre kille upp vid min sida. Jag kokade av ilska över detta övergrepp. Helst ville jag sparka till killen vid min sida så att han han skulle ramla ner från utsiktsplatsen (det fanns nämligen inget räcke), men jag tänkte att då kanske en av de andra verkligen sticker en kniv i mig, så jag avstod. Sen ville de rota i min väska, men jag öppnade inte den för jag ville inte förlora min kamera. Killarna började bli nervösa, för när som helst kunde ju någon komma upp. Helt plötsligt var alla tre som uppslukade av marken.Vi hade bara tittat på halva parken, som verkligen hade varit jättekul att gå omkring i, men nu var intresset för parken som bortblåst. Jag gick så gott jag kunde, på mina ben som var som kokt spagetti - inte så väldigt stabila.
Rami berättade att killen som först tilltalade mig hade sagt: Ställ dig där bakom betongkorset - annars dödar jag dig. Jag hade bara glatt svarat: I don´t understand!
Än idag känner jag mig mycket avvaktande inför denna i och för sig förtjusande park. Förmodligen kommer jag aldrig mer sätta min fot där.


fredag 24 oktober 2008
onsdag 22 oktober 2008
La Gendro
Här är det fina slottet som ligger på la Gendronnières ägor, zentemplet som är hjärtat för soto-zen i Europa. Taisen Deshimaru (1914-1982) förde zen till Europa från Japan. Hans mästare var Kodo Sawaki (1880-1965). En annan gren, en blandning av soto- och rinzai, fördes till USA av Philip Kapleau (1912-2004), också under mitten av 1900-talet.La Gendro ligger i en stor slottspark med enorma cederträd, där kottarna sitter "uppåt" på grenarna i stora populationer, ja de ser ut som små folksamlingar. Det finns naturligtvis en enorm dojo, med plats för flera hundra personer. På senare år har det även tillkommit en mindre vinterdojo. Men det är på somrarna zenutövarna kommer i massor. En liten sjö med roddbåt, som man kan låna, ligger ganska nära skogspuben. Ja, man kan fortsätta att promenera vidare i skogen tills man stöter på landsvägen.
Det hela har stora likheter med en kibbutz, det finns en stor matsal, en liten affär, sjukstuga, systuga och bostadshus nära slottet och de övriga byggnaderna. Man arbetar ju också här, en hel del med odling och skörd.
Munkar, nunnor, boddhisattvor och andra på Kleine Promenade, som det kallas i vilket land man än befinner sig. Det är en liten promenad i naturen, omedelbart efter den tidiga morgonens meditation. Här har de nyss varit och bugat för Deshimaru, som ligger begraven alldeles intill slottet. Magarna kurrar, och de är på väg till matsalen för att äta genmai, grönsakssoppa med ris och tillbehören soja och gomasio, lätt stekta och mortlade sesamfrön blandat med lite salt. Denna frukostmat fick jag "träna" på lite, men ganska snart tyckte jag att det var jättegott. Och man står sig länge på det.
måndag 29 september 2008
Trädgirlang
Detta tycker jag är så snyggt - när buskar och träd pyntas.
Jag minns en gång när jag var liten, i närheten av den här byn... då såg jag en gran som jag var tvungen att titta på både en och två gånger. Och från alla sidor. En julgran mitt i sommaren! Den hade förtjusande girlanger av blå blomrevor, snyggt och ganska jämnt "virat" runt granen som en spiral. Detta är oförglömligt. Och detta ska jag måla av, och lägga in här sen.onsdag 6 augusti 2008
måndag 4 augusti 2008
Hjärtklappning

Här börjar min lilla kvällspromenad i grannskapet. Detta träd står utanför mitt hus.






Nu har jag slunkit in i grönskan intill vägen, in i en lummighet och fram till en glänta. Med all säkerhet har här stått ett hus och funnits en trädgård, en gång i tiden, flera tecken tyder på det. En härligt skyddad plats att bo på... Det är andra gången jag har dristat mig till att gå in här helt ensam...

Precis efter att jag tagit detta kort, fortsatte jag på stigen, sneglade av någon anlednig åt vänster... och såg en halvnaken? senig, hårt brunbränd, kortsnaggad man med svarta ögon halvsitta? under bladverket, lite halvgömd. Våra blickar möttes, och hjärtat började slå jättesnabbt. Min första tanke var: Hur tar jag mig ut ur denna lummiga, skylande grönska, på snabbast möjliga sätt, utan att se rädd ut? Jag gick snabbt, snabbt, snabbare - med hjärtat som en otäck klump i halsgropen - och var tvungen att vända mig om lite hastigt några gånger (trots att jag visste att jag förlorade försprång? på det). Puh!! Äntligen ute på gatan. I säkerhet, men jag var fortfarande på riktigt skakiga ben. Det lättade... men först efter några hundra meter.










Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
















