Energi är ju normalt sett ett positivt ord. Men dessa kanadagäss hade ett obehagligt energifyllt sätt - som om de "gick på nåt alltför kraftigt bränsle". De simmade emot mig med alldeles för hög hastighet, brakade in över stenar och kvistar, sen upp på stranden där de beskäftigt började beta, gick omkring med kraftfulla steg och slet i varenda tuva de kunde se. Nu var det dags att s a s gå rakt på/igenom mig så att jag skulle backa och verkligen veta min plats. Slutligen samlade de vuxna ihop sina jätteungar och så brakade dessa extremt målinriktade tungviktare vidare in i skogen, över stock och sten. Kvar fanns de hänsynslöst skövlade grästuvorna och till höger och vänster... stora högar bajs.
Påfågel?
3 kommentarer:
Ja, kanadagäss är rätt brutala och ofta dyker de upp i storgrupp, fast på bilderna här ser de faktiskt ganska milda och söta ut.
Du har rätt - på bilderna ser de riktigt vettiga ut, med undantag av den girigt ormande halsen på den vuxna gåsen överst.
Hi hi, det låter som en riktig skräckfilm! "Fåglarna" i ny tappning! :-)
Men jag håller med om att de är för jäkliga på att skita ner!
Skicka en kommentar