Cyklarna var inslagna i skräddarsydda "pappkläder". Man fick inte ta med sig cyklar på bussen, men vi chansade. Busschauffören var inte den som var den. Stoppa in dem, sa han bara. Och så bar det iväg.
När vi anlände till Stettin, blev vi inkvarterade precis intill slottet. Det var den 23:e, det kan man se i klockfigurens mun.
På den här resan var det cykling som gällde. På hotellet fick cyklarna vara i källaren på nätterna, och på morgnarna förde en man fram våra ädla springare med stor vördnad. Vi tog oss runt på landsbygden, och svischade igenom ett antal byar, där man bl a kunde se svartklädda babuschkor med tjocka strumpor. Husen var gjorda av alla möjliga material, man hade tagit det som fanns tillgängligt.
En dag tog vi och cyklarna tåget till Stargard. Under resan kunde man roa sig med att titta på hundratals klotrunda mistlar, som satt på träden som stora fotbollar.
Vi cyklade mot centrum och slank in och åt bredvid denna rosa "rådhusbakelse".
Sen var det dags att utforska en intressant muromgärdad kulturpark. Där dröjde vi oss kvar länge och väl.
Vi hade för avsikt att cykla tillbaka till Stettin, och till en början gick det bra. Men sen kom regnet, jag fick feber och vi insåg att vi på nåt sätt måste ta oss till stationen i Stargard. Beväpnade med ett minilexikon knackade vi på en dörr. Vi blev väl mottagna och sa "sjuk stationen bil" med hjälp av lexikonet. Där stannade vi ett tag och blev nog bjudna på något. Jovisst, skjuts ordnades och vi tackade med en flaska sliwovitz, svenska pengar och mitt resesällskaps cykel. Han hade närt en romantisk dröm att en gång i livet få lämna en cykel i Polen. Men det kunde han om nån kosta på sig. Jag tror att han vid det laget hade fem cyklar, varav denna som han hade hittat i en container, och fräschat upp.
Jag var ordentligt sjuk. På hotellet tog jag ett hett bad, magnecyl och sliwovitz, och det hjälpte lite grann.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar