Så här regelbundet ser året inte ut för mig, och dessutom går det motsols. Mitt år är som ett lite brett, upprättstående ägg, där den breda, nedersta "tillplattningen" är sommar(lovet), medan den lite smalare, övre är jul/nyår. Härom veckan frågade jag en nittonårig tjej hur året ser ut i hennes huvud. Det fanns faktiskt ingen bild alls, hon tänker bara - 365 dagar. Där blev jag häpen. En handfull har sagt att de ser året som en linje (så skulle jag aldrig klara av att tänka mig det). Men finns det egentligen fler varianter...
Nu är det vår! Men knappast där jag befinner mig. Men min svägerska i Australien berättade nyligen om att det är så härligt med vår - nu kan man jobba i trädgården, rensa poolen som man snart behöver svalka sig i...
Nu börjar det se ut så här - dags att ta in trädgårdsmöblerna, ta fram varmare kläder, vantar m m.
En (tillbaka)blick i detta "tittskåp"... där borta vid de väldiga ekarna går landsvägen... där kom vi för snart en vecka sen i mörkret med bil, jag satt vid ratten, hade just svängt ut från den lilla vägen, lite ovan vid mörkerkörning, provade att växla mellan hel- och halvljus. Farten var inte den högsta... då plötsligt passar ett jättelikt vildsvin på att trippa framför oss på vägen - från vänster till höger sida. Oooo, vad läckert! Tänk att få se ett livs levande vildsvin! Det kan man ju egentligen bara drömma om, eftersom de är så folkskygga. Känner de vittringen av människa drar de sin kos direkt. Men bilar luktar inte, och dem är de inte rädda för. Därför är jag glad att jag höll låg fart, just när detta svin behagade gå över vägen.
