måndag 18 maj 2009

fredag 15 maj 2009

Minnet


Nu är det drygt ett år sen jag startade min blogg. Jag fick hjälp av en vän till min syster för att komma igång. Det blev lite trevande till att börja med, eftersom jag inte hade någon idé om ämne.

Orsaken till att starta bloggen var emellertid helt tydlig. Jag behövde engagera hjärnan, ja den behövde faktiskt tränas upp! Förra vintern/våren hade mitt minne fått sig en ordentlig knäck. Såväl långtidsminnet som det korta. Det berodde i första hand på sömnsvårigheter - sömnen blev i det närmaste obefintlig, när de två sömntablettstyperna jag tog, alltmer miste sin verkan. Hjärnan behöver ju sömnhormoner för att koncentration och minne ska fungera. Naturligtvis även för humöret. Man kan ju undra vad detta hade sin upprinnelse i... men jag avstår från att utveckla det. Det viktigaste är att dessa förskräckliga månader är förbi.

Läget var kritiskt, men min mamma kom på den goda idén att vi skulle åka till Kreta en vecka. Jag kände att det var rätt, men jag var i ett bedrövligt skick mentalt, och kände en oro för hur jag skulle klara alla dessa steg i resan (normalt sett är det ju inget svårt att packa, ta sig till flygplatsen, checka in, flyga, ta sig till hotellet, slå sig ner...), men vi gav oss iväg. Flyget var försenat. Inte förrän vid tvåtiden på natten kom vi till vårt hotellrum. Då var det för sent att greja med "en tablett av det, vänta en och en halv timme för att sen ta det andra, och sen hoppas att man kan glida in i sömnläge åtminstone en stund". Nej, här var äntligen ett bra läge att bryta. Inte mycket kvar av natten, ny plats med nya intryck. Alltså bara strunta i tabletter, de hjälpte ju ändå knappt. Den natten sov jag ingenting, och nästa dag var fylld av vandringar i ljum vind längs olivlundar och vid havet. Behagliga dagar följde och jag sov lite grann varje natt, och mer och mer. Ja, det var ett riktigt break through! Hjärnan svarade direkt på sömnen den äntligen fick - under den veckan läste jag tre romaner, som jag hittade i hotellets "bibliotek", böcker som lämnats kvar av hotellgäster. Visserligen inga svårlästa eller tjocka böcker, men jag var överraskad. De senaste veckorna hade jag inte ens kunnat läsa en tidning eller se på film - inget lyckades fastna, jag kunde inte ens återge en kort nyhetssnutt på TV. Vilket återerövrande - så kul att läsa igen! Och jag kunde återge handlingen ganska detaljerat i alla tre böcker - det kändes underbart!

Här är ett av mina inlägg från Almirida på Kreta.

Att stiga in i en ny värld - så var det fr o m Kretaresan. Nu kändes allt bara bra. Jag fick stor lust att skriva om minnen - nu när minnet hade kommit tillbaka till mig - grävde i mina fotolådor, och alla möjliga händelser bakåt i tiden trädde fram. Min skanner fick arbeta för högtryck. Jag la in bilder i bloggen och skrev och skrev. Så tillkom min underrubrik, Minnen m m. M m la jag till för säkerhets skull - säkert skulle jag vilja blogga även om annat. Med hjälp av E-man (min brorson i Australien som var på besök i Sverige förra sommaren) köpte jag en digitalkamera, och började fota. Och fortsatte. Det har jag ännu inte tröttnat på - nej inte det minsta. Lustigt - förr om åren (med vanlig kamera) tog jag högst en film per år, och nu har jag tagit flera tusen kort, och jag har inte haft min digitalkamera ett år ens.

torsdag 14 maj 2009

Bröderna Hörberg

Igår fick jag en länk skickad av en kompis. Det är en video från en fest i början av juni förra året. Och det var blues som gällde - Bröderna Hörberg hade återförenats efter tio år, en varm sommarnatt på Oceanen, som är ett bra ställe för musik och dans. Det finns också en trädgård, där man kan pusta ut mellan varven. Här är Waiting on you + Jelly, jelly. Och en hel del ivrig dans...

Jag har visserligen inte prövat så mycket... men hur gör man när man bäddar in en videosnutt i ett inlägg?

onsdag 13 maj 2009

Buketter

Lite mer från Trädgårdsdagarna på Liseberg... här är det elever från en floristutbildning som visar upp sina brudbuketter.


tisdag 12 maj 2009

Nilu


Vem är Nilu? Ja, det är faktiskt jag. Läs bara namnet på engelska, så blir det ungefär som mitt smeknamn/kortnamn. Men tyvärr har jag också blivit kallad Nilu (som man läser det på svenska). Det namnet känns minst sagt underligt, jag har svårt att identifiera mig med det.

Det var min australiensiska brorsdotter som skrev ett kort eller något till mig, och alltså skrev Nilu - hon gick efter de språkliga regler som låg närmast. Min bror och E-man tyckte detta var mer än roligt. Emellertid gick det inte att kalla mig detta någon längre tid - det hade definitivt ingen överlevnadskraft.

I helgen gick jag igenom mina klädlådor och fann denna lilla, fruktiga hängslebyxa. Väldigt söt! Den har E-man sytt upp åt mig. Förebilden är en hängslebyxa som också är blå, fast med stora, vita blommor på. Den är från Amalfi. En kompis köpte den där, men tyckte ganska omgående att den kändes barnslig. Jag köpte den av henne, och har ett brett nitbälte till. För att göra den lite mindre barnslig? Nej, för att det blir en intressant kombination, mycket bekväm klädsel också.

måndag 11 maj 2009

Tårtsugen?

Det är bara att hugga in! Den fanns på Liseberg, där jag var en vända igår, på den sista av de årliga Trädgårdsdagarna.





Jag funderade lite på att köpa en sån här potatisblomma. De ser gulliga ut - som små träd. Det fanns faktiskt också rosa och vita.

söndag 10 maj 2009

Magnolia


Jag har ett starkt magnoliaminne och det är från rätt länge sen. Från Viareggio i Toskana, där jag bodde på internatskola i pinjeskogen. Jag var där på sommarkurs i italienska. Huset var ganska högt och på våningen där jag bodde hade vi tillgång till en stor terrass. Det växte magnoliaträd som stack in sina grenar på terrassen. Träd med stora, tjocka och väldigt blanka blad. Ja, det var mest blad, men här och var vällde en enorm blomma fram. Kronbladen var jättelika. Vi tjejer (från England och Frankrike, och så jag) fjantade oss ibland med att ta rosa blad och lägga på axlarna som axelförstärkning - de passade nämligen just för den formen.