Visar inlägg med etikett helgon. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett helgon. Visa alla inlägg

lördag 8 november 2008

Pilgrimsfärd









Vem älskar inte att bada?
Efter vår pilgrimsresa, som vi gjorde den hetaste dagen i mitt liv, låg vi länge just här - som sälar - och bara låg och låg och lät oss svalkas av vattnet medan solen gick ner.

Vi reste med buss från Pesaro, på Italiens nordöstra kust, söderut till sanktuariet i Loreto, nära Ancona. Loreto ligger mycket högt, och bussen fick plåga sig uppför backarna.

Hit kommer många pilgrimer på speciella dagar. Det var ganska tomt när vi var där, men det fanns mycket "katoliksaker" att köpa.

Här inne finns stenar från Marias födelsehus i Nasaret, som änglar lär ha flyttat hit.












fredag 7 november 2008

"Gitarrspel"



Det hände en dag att han rörde sina händer på ett något ovanligt sätt. Det var 1910.

- Vad gör du? undrade hans mor. Det ser ut som om du spelade gitarr.
- Det är ingenting, mamma, svarade Padre Pio. Det gör bara ont i dem.

Detta var "den osynliga stigmatiseringen", smärtor som kändes, lokaliserade till platserna för Jesu fem sår, som dock inte syntes. Samtidigt med detta infann sig en stark inre drift att få ta emot bikt och leda själar.


Padre Pios doft


Det verkar som om Padre Pio har slagit sig ner i mitt hem för ett tag... hans blomsterdoft fyller rummen dag som natt... det luktar himmelskt.

Det är Padre Pio som samarbetar med torgmadamens jättelika liljor, nu håller min fjärde av sex på att slå ut. De först utslagna gör inte en min av att vissna, så när alla sex är utslagna, kommer jag väl att storkna av parfymeringen, som håller på att tränga in i väggarna, och fylla mitt blodomlopp.

Blomsterdoft och bilokation var hans två kommunikationsmedel. Båda förekommer hos helgon, men är inte särskilt vanliga.

Doften hängde troligen samman med hans stigmatisering; "blodsdropparna från Padre Pios sår har en fin och ljuvlig doft, en behaglig blomsterdoft emanerar från hans kropp, den tycks vara en blandning av violer och rosor".

Bilokation, förmågan att vara på två ställen samtidigt, är även känd utanför kristenheten, t ex i Indien och hos samerna. Men hur är detta möjligt? Jo, genom ett utvidgande av personligheten.

Hur detta gick till blev flera av bröderna vittne till. Det hölls en konsert i en hörsal invid klostret. Padre Pio som älskade musik, var där och lyssnade engagerat. I en paus, medan de andra pratade, lutade han armar och huvud mot ryggstödet på stolen framför, tyst och orörlig. Det varade i fem minuter och bröderna lämnade honom i fred och trodde att han var trött. - Men nästa dag besökte klostrets guardian en familj, där en av medlemmarna var svårt sjuk. Alla berättade jublande att Padre Pio varit hos dem kvällen förut. Det var alldeles tydligt att det var detta besök, som upptagit Padre Pio under pausen vid konserten. Tiden stämde precis.