Drickande mugg

Liten asfaltsväg i skog

Eldning

Ååå, vad vacker Snezka är! Den lite "trubbiga" (men ändå rätt högt belägna) toppen långt där borta...

Innan snön har försvunnit helt passar jag på att berätta om en lite annorlunda skidresa i januari för några år sen. Tio skiddagar i strålande solsken och stadigt på -2. Vilken tur man kan ha!

Mötte mitt resesällskap i Prag, och tillsammans tog vi bussen upp mot Spindl-området (som gränsar mot Polen) och hans släkts skidåkartorp.

Vi hoppade av bussen i dalen där Labe flyter fram, tog ett resolut tag i våra hjulförsedda väskor och påbörjade en mödosam uppförspromenad. Efter en dryg kvart hade vi kavat oss halvvägs upp i backen - genom snön som nådde till låren, och där låg det ganska stora torpet. Vi tog bara ett ganska litet rum i besittning - för att kunna hålla åtminstone det någorlunda varmt genom eldning i järnspisen. Att åka skidor endast på förmiddagarna, för att sen ta oss tillbaka och elda för glatta livet, så att rummet skulle hålla sig på vettig värmenivå, visade sig vara ett klokt val. Vi var även tvungna att elda några gånger per natt för att det skulle vara dräglig värme, när det var dags att stiga upp och äta frukost och välja var man skulle åka skidor… skulle man ta grön, röd eller svart backe… eller skulle man gå på tur? Varje morgon kavande vi oss ner genom snön, sen bussen till olika ställen. Det var bra att vi hade bestämt oss för att hyra skidor - det hade blivit för jobbigt att släpa skidorna ner och sen upp genom djup snö varje dag.

En morgon fick vi faktiskt nog, för vi fick stiga upp i ett utkylt rum. Det sista nattliga eldningspasset - som var mitt - hade missats p g a att jag hade blivit övarmannad av sömnen. Vi längtade också efter en helt vanlig dusch (för att "duscha" hade vi först värmt vatten och hällt det i en stor vattenkanna, sen gick vi ut i kylan och hällde vattnet över varandra), så vi bestämde oss för att övernatta i Vrchlabi sista natten. Sista gången vi tog oss ner för backen i den djupa snön, nu med väskor, så ville jag underlätta nedfärden genom att skicka iväg min stora, svarta väska utför berget. Det såg väldigt roligt ut när den ibland åkte kana en bit, för att snart få en ny knuff av mig, för att göra några aningen klumpiga volter nedför backen. Hur skulle jag ha kunnat dra en stor väska på hjul nedför ett berg i djup snö... på ett vettigt sätt?

Björkängs havsbad

Ilandspolat polskt juicepaket.

Galtabäcks hamn

Isen rämnar

Hattstugan blir näverhus...

Bye bye snow!

Sparvuggla

Is på sjön

Fransar och tofsar

Nu får du följa med in i Isluggens rike, men var försiktig när du kryper in mellan ishåren...

Och vem är det som trippar så nätt över fältet...
Jo, det är ju suggan med sin tjocka päls.
Öronen de är ju så läckra med fransar,
och ut ur munnen kommer det ett märkligt moln.
Jo, hon måste andas, och gör det så vackert
- ut ur munnen kommer det en guldfontän!

Och vem är det som har så väldigt stora fötter...
Jo, det är ju björnen - nej, det var ju fel!
Det är ju en jätte... jättelik kisse,
med så fina tofsar,
uppå öronen.

Himlafärger

Skidlöparna

Isluggens rike

Snöhjul

vinterhjul, vinterhjul
stanna ej upp och vila

rulla nu bakåt i stället

tillbaka in i februari
där du hör hemma