onsdag 23 juli 2008

Turkosa

I boken Någon annanstans av Amos Oz, tycker jag att Turkosa är så väldigt fint skildrad... och jag tycker att namnet är så vackert... handlingen är förlagd till en gränskibbutz intill Libanon, och där får man följa alla förvecklingar mellan människorna som bor där, och även en kvinna som stack från sin man och sina barn, för att leva ihop med sin kusin i Tyskland. Det var Eva, Turkosas mamma.


Turkosa heter egentligen något annat...

Nogah Charish kan väl vara sexton år, lång och slank som en pojke. Hon har en pojkes, inte en kvinnas figur. Slanka, mycket långa ben, smal midja, späda lår, över vilka en vid mansblus faller ner. Över hennes skuldra väller en tjock, mjukt böljande fläta ner på halva ryggen. Hon är kantigt, tanigt byggd, och just därför är det något fränt vilt över allt som dunkelt antyder kvinna. Ansiktet är helt litet, försvinner i kaskaden av tungt hår. Nogah Charishs hår är nattsvart. Ramar in panna och kinder med en mjuk gloria som cirkeln av skugga kring ljuslågan. Hennes ögonbryn är smala som på gamla madonnabilder. Bara ögonen är stora, de förrycker proportionerna, stora med en grön blixt innesluten i sig, Reuven Charishs ögon i Evas vackra ansikte...




Nogah tycker om att brodera och ber en dag Ezra Berger, den otympligt fyrkantige lastbilschauffören, att köpa turkost brodergarn åt henne i Tel Aviv, dit han just ska åka. Han vet inte vad turkos är för något. Nogah förklarar att turkos är en färg, en vacker färg mellan blått och grönt. Hon ger honom en turkos tråd med som prov, så att han ska kunna klara detta.

... Ezra trevar på förpackningen med brodertråd bredvid sig på den nötta skinnsitsen. Nu vet jag något nytt: turkos är en färg mellan blått och grönt. En mycket skarp färg. En kall färg. Det finns kalla och varma färger. Hårklyverier för skalder. Jag ska berätta en liten historia för dig, Turkosa, liten men ur levande livet. En sann historia. Det var för många år sen en prinsessa...

tisdag 22 juli 2008

Sakletare

Igår var vi på stan. Jag hittade detta, som min bror hade ratat. Han tittar gärna på marken när han går på stan, och på en del andra platser också, för han vill hitta pengar. Är denna lilla röda ett plektrum tro...





Detta lilla spänne hittade jag på gatan för några år sen, och jag använder det ofta, man kan se att det är lite medfaret. Färgen gillar jag - som tandkräm.





Denna knapp hittade jag under en matta för några dar sen. Den hade hoppat ur en liten gullig hängslekortbyxa en gång när jag åt lite för mycket, misstänker jag.





På torget i lördags hittade jag detta armband.

måndag 21 juli 2008

Bonnalandet



Igår tog vi en tur ut på landet, i flera timmar faktiskt, eftersom det var så ljuvligt väder. Vi kom först till Öströö fårfarm för att sedan åka vidare till Ästad, Åkulla, Nösslinge och badklippan vid sjön Fävren fick avsluta turen.






Maskot




Detta är Ozzy som är en kinesisk nakenhund med hår, kostade 8.000. Han var vår maskot när vi spelade fotboll på ängen i lördags, Ryttargången mot Höbacken. Ryttargången hade en Zlatankopia i randig tröja - han var helt outtröttlig och enormt skicklig. De hade även en del mindre spelare som inte gick av för hackor. Något som vi Höbackingar lite fundersamt kommenterade om och om igen, var att de andra alltid hade många fler spelare, vi i Höbacken höll oss (tamt?) till spelarantalet som var bestämt. Vi var inte bara Höbackingar, vi hade förstärkning från Läjet, ja faktiskt var hälften i laget därifrån. Vår yngsta spelare var nio år och spelade i koketta skor, och det fungerade bra. Inte ett ord om matchens resultat...




Efter matchen gick någon och hämtade ett antal sådana här pizzor, som vi klippte bitar av med sax, det är faktiskt bättre än kniv.

söndag 20 juli 2008

lördag 19 juli 2008

fredag 18 juli 2008

Tandkrämsfärg











Till vår stora förtjusning köpte plötsligt vår pappa en raggarbil, modell mindre visserligen, och med diskret beige färg, efter att ha haft helt andra bilar, mest Opel. Den nya (visserligen begagnad) var en Valiant.


Denna bil fick min bror överta lite senare, och då målade han den i det han gillade bäst - chokladpudding och vaniljsås, jag tror att taket var i vanilj och resten choklad, jo så var det.

Sen byttes Valianten ut mot en Impala.


Ganska oanmält kommer här lite badbilder - men från samma tidsperiod, märk väl att bryggan inte är på plats, alltså före eller efter badsäsongen... efter tror jag.









Varför heter detta inlägg Tandkrämsfärg? Jo, för att jag tycker att amerikanare är snyggast i den färgen.

Just nu pågår Wheels & wings i Varberg. Där har jag redan varit vid två tillfällen, tillsammans med min systerson som kan det där med bilar. Själv är jag mest intresserad av att få så många tandkrämsfärgade vrålåk i blickfånget. På nåt sätt som jag inte riktigt kan förklara, så tycker jag att raggarbilar gör sig bäst i olika nyanser av tandkrämsfärg - det är så jättesnyggt!

Nu åker jag strax till Varberg för att spela fotboll m m, blir borta några dar. Jag hamnar mitt i wheels and wings... hoppas jag kan kryssa mig fram bland de nyputsade jänkarna.