Min vackra ros

Och mer blir det. Detta var bara början. Det nästan vimlar av sprickfärdiga knoppar på den numera ganska omfångsrika rosenbusken. Må septembersolen lyckas hjälpa dem alla på traven!

Rosen som äntligen slog ut

Jag har aldrig haft en rosenbuske förut, så därför var det extra spännande att plantera denna New dawn som jag fick av mina arbetskamrater i Göteborg, när jag skulle flytta hit till Högryd. Min ena bror kände faktiskt mycket väl till denna ros, och rådde mig att plantera den i en slänt, där just denna rostyp skulle kunna ha möjlighet att breda ut sig.

Rosenbusken såg mycket fin ut till en början, men sen fick den flera mjöldaggsangrepp - tyvärr var jag därför tvungen att klippa av bl a två svällande knoppar, för att på så sätt rädda busken. Ingen mjöldagg på ett tag... och häromdagen... sprang det ut en underbar ljusrosa ros - som utlovat! Å, vad den doftar härligt!

Tack Hasse, Lasse och Martin!

Vid en sopcontainer intill Solviken fångade ni upp oss, för att sedan föra oss till en mysig glänta alldeles intill havet. På en liten klippa dukades det upp vin och lite tilltugg, och vi fick ett champagneglas att hålla i näven. När ni tyckte att det var lämpligt tog ni fram gitarrerna och ett litet låthäfte delades ut. Den som ville fick välja sin favorit och sen var det bara att riva av låtarna - jättekul!

Lite senare promenerade vi de 300 meterna till John´s place.

"Rävarumpornas" tid

Kvigorna tittar in

Ute i det blåa

Ny gryning...

... så heter rosen som jag fick av mina arbetskamrater idag, fast på engelska - New dawn. Vilken fantastiskt fin present! Det är en ljusrosa ros, det blir tjusigt, i trädgården finns det hittills bara röda rosor. Det ska bli ett kärt nöje att finna en plats för denna fräsching, funderar redan...

Här skymtar postlådan som jag alldeles strax tänker ta emot min post i... å, vad spännande - att få hämta min post i en postlåda!

Gränna-Visingsö-Ölmstad-Ingeryd

Här hällar det ordentligt, som i hela staden. I Gränna bodde vi på Ribbagården, precis nedanför detta torg. Där var det mysigt, och härligt att slå sig ner på den soldränkta terrassen och inta vår frukost om morgnarna.

Det var ju ett måste att ta färjan över till Visingsö, hyra cyklar och ge sig av - vilken frihet att cykla runt... till ruiner, förbi blåklintsfält och genom härliga ekskogar...

Nu är cykelturen på dryga milen snart slut. Vi ska bara genom hålet och ner till vattnet och dyka in i Vättern för att skölja av oss svetten från den varma cykelturen. Men ååå, det gick ju inte att komma i, hur gärna man än ville - det var ju isbitar i vattnet! Till slut kom i alla fall jag i, helt kort, men benen domnade nästan av det oerhört kalla vattnet.

Nästa dag startades med polkagrisinköp och museibesök - sen vidare söderut mot Ölmstad.

Detta är Ölmstads kyrka - min dopkyrka. Här träffade vi en kyrkogårdsarbetare som vi frågade om vägen till Ingeryd. Jag berättade att jag hade tillbringat mina somrar där, från att jag var nyfödd till jag blev sex. Han kände till Ingeryd, och började beskriva vägen dit. Efter en stund förde han skolan och dammen på tal, och frågade om jag kom ihåg. Det gjorde jag inte. I stället nämnde jag en platå och en brant nedförsbacke, och att man sedan svängde till vänster, och att vi hade bott i ett gult hus, det första på vänster sida. Javisst, han var helt med.

Nu har vi tagit oss upp på platån, man kan faktiskt se lite av Vättern härifrån.

Här är nedförsbacken, som jag minns som mycket brantare än den faktiskt var.

Och här svänger man alltså av åt vänster, en liten uppförsbacke... och där ligger huset.

Å, vilka härliga somrar man tillbringade här; i trädgården, på besök hos grannarna, på badutflykt till Örserum eller Bunn...

... men hos den närmaste grannen var det förändrat i allra högsta grad... så många bilar - i trädgården!

En sista titt på det vänliga gula huset med sadeltak... och nu raka vägen till sjön Bunn och en simtur - i vatten med mer vettig temperatur!

"Kaffe"

Midsommardagar

Ponytail m fl på morgonvandring

Jag ville så gärna vandra... genom olivlundarna till Kalives. Det gjorde jag flera gånger när jag var här i Almirida förra gången. Men då var det en månad tidigare - i månadsskiftet april/maj. Nu var det en betydligt högre temperatur, så därför blev det nästan bara hotellchefens vandring, som startar klockan åtta varje söndagsmorgon.

En mycket snabb och energisk långbent! tax tar täten och avverkar vandringen på 27 minuter. Boxern Ira går sist och hennes promenad tar en timme. Mellan hundarna får vem som vill ta plats, och välja sitt eget tempo.

Man går längs olivlundar mest hela tiden (men denna gång hade olivträden blommat klart för länge sen) och färgsprakande blomsterträd (mest oleander). Man passerar även alla dessa "halvfärdiga" hus med "antenner" (armeringsjärn) högst upp. Tidigare var det ekonomiskt förmånligt att inte bygga färdigt hus, men nu har detta ändrats (så förhoppningsvis är det nu dags att knipsa bort dessa evinnerliga spröt, som ser så trista ut).

Lefka Ori - de vita bergen, har en imponerande höjd, och är härliga att vila blicken på en stund...

Nu har vi njutit av vår vandring i ett böljande landskap som går upp och ner hela tiden. Där nere syns Almirida och Soudabukten. Nu är klockan nästan nio, och hettan kommer med stormsteg. När vi kommer ner blir vi bjudna på nypressad apelsinjuice - Å, vad gott! Sen tar man lite frukost, och därefter blir det ett dopp i det fina vattnet i vår badvik.

En underbart härlig baddag har just börjat...

Luftigt jakarandatak

Get, delfin och tjur

Nej, nej, NEJ - så här gör man INTE! Alltså börjar berätta om en resa med en bild från återfärden. Men jag har aldrig sett så stora iskristaller på ett flygplansfönster, och dessutom ser några av dem ut som små glänsande flygplan! Ja, nedanför planet ligger nu den ganska stora (och långsträckta) "geten" och sprattlar oförtrutet (med åtminstone två ben i luften), kokande av hetta, med delfiner som surfar helt nära i det härliga Medelhavet som omsluter kroppen.

Ja, ooo vad det var skönt med värme - vissa dagar en bit över 30 grader, men vattnet var inte helt lätt att ta sig i, faktiskt var det lite kyligt varje gång, precis när man gick i. Men så härligt klart och så salt så man flöt som en kork. Delfiner var något som dök upp (fast tyvärr inte i vår badvik) i olika former - på brunnslock, i mosaik i poolen, som söta guldsmycken för örsnibbar och halsgrop - man hade också kunnat åka på delfinsafari (men det gjorde vi inte). Delfinen lär ha dyrkats av minoerna... t ex är en av väggarna i den minoiska drottningens sovrum prydd med vackra, blå delfiner... Det minoiska är så spännande, och skapar så många intressanta fantasier... Var t ex Knossospalatset prytt med otaliga mindre tjurhorn... eller var det Evans som ville att det skulle ha varit så. Jag tror det inte. Men de väldiga tjurhornen som står på en mycket strategisk plats är äkta (visserligen är mer än hälften av hornparet en rekonstruktion), men de har en enorm kraft i sitt uttryck. Knossos ska tydligen "bara" vara ett namn (som de guider jag har frågat, uttryckte det), men jag är helt övertygad om att Knossos faktiskt betyder... Tjurhorn.

Du lindar av olvon...

Vårbäck

Skillinge

Några bilder från Skillinge på Österlen, där vi var i somras... Drömmer nu om en annan resa som snart ska gå av stapeln. Hoppas vulkanaskan ligger lågt...

Skira