Minnet

Nu är det drygt ett år sen jag startade min blogg. Jag fick hjälp av en vän till min syster för att komma igång. Det blev lite trevande till att börja med, eftersom jag inte hade någon idé om ämne.

Orsaken till att starta bloggen var emellertid helt tydlig. Jag behövde engagera hjärnan, ja den behövde faktiskt tränas upp! Förra vintern/våren hade mitt minne fått sig en ordentlig knäck. Såväl långtidsminnet som det korta. Det berodde i första hand på sömnsvårigheter - sömnen blev i det närmaste obefintlig, när de två sömntablettstyperna jag tog, alltmer miste sin verkan. Hjärnan behöver ju sömnhormoner för att koncentration och minne ska fungera. Naturligtvis även för humöret. Man kan ju undra vad detta hade sin upprinnelse i... men jag avstår från att utveckla det. Det viktigaste är att dessa förskräckliga månader är förbi.

Läget var kritiskt, men min mamma kom på den goda idén att vi skulle åka till Kreta en vecka. Jag kände att det var rätt, men jag var i ett bedrövligt skick mentalt, och kände en oro för hur jag skulle klara alla dessa steg i resan (normalt sett är det ju inget svårt att packa, ta sig till flygplatsen, checka in, flyga, ta sig till hotellet, slå sig ner...), men vi gav oss iväg. Flyget var försenat. Inte förrän vid tvåtiden på natten kom vi till vårt hotellrum. Då var det för sent att greja med "en tablett av det, vänta en och en halv timme för att sen ta det andra, och sen hoppas att man kan glida in i sömnläge åtminstone en stund". Nej, här var äntligen ett bra läge att bryta. Inte mycket kvar av natten, ny plats med nya intryck. Alltså bara strunta i tabletter, de hjälpte ju ändå knappt. Den natten sov jag ingenting, och nästa dag var fylld av vandringar i ljum vind längs olivlundar och vid havet. Behagliga dagar följde och jag sov lite grann varje natt, och mer och mer. Ja, det var ett riktigt break through! Hjärnan svarade direkt på sömnen den äntligen fick - under den veckan läste jag tre romaner, som jag hittade i hotellets "bibliotek", böcker som lämnats kvar av hotellgäster. Visserligen inga svårlästa eller tjocka böcker, men jag var överraskad. De senaste veckorna hade jag inte ens kunnat läsa en tidning eller se på film - inget lyckades fastna, jag kunde inte ens återge en kort nyhetssnutt på TV. Vilket återerövrande - så kul att läsa igen! Och jag kunde återge handlingen ganska detaljerat i alla tre böcker - det kändes underbart!

Här är ett av mina inlägg från Almirida på Kreta.

Att stiga in i en ny värld - så var det fr o m Kretaresan. Nu kändes allt bara bra. Jag fick stor lust att skriva om minnen - nu när minnet hade kommit tillbaka till mig - grävde i mina fotolådor, och alla möjliga händelser bakåt i tiden trädde fram. Min skanner fick arbeta för högtryck. Jag la in bilder i bloggen och skrev och skrev. Så tillkom min underrubrik, Minnen m m. M m la jag till för säkerhets skull - säkert skulle jag vilja blogga även om annat. Med hjälp av E-man (min brorson i Australien som var på besök i Sverige förra sommaren) köpte jag en digitalkamera, och började fota. Och fortsatte. Det har jag ännu inte tröttnat på - nej inte det minsta. Lustigt - förr om åren (med vanlig kamera) tog jag högst en film per år, och nu har jag tagit flera tusen kort, och jag har inte haft min digitalkamera ett år ens.