torsdag 7 maj 2009

Rialtomarknaden



Rivo alto (den höga stranden) - Rialto.

När Joy och jag var i Venedig ville jag uppleva denna marknad, men den var inte igång just när vi styrde våra steg dit.

Har en bok i min hand: Venezia - glimtar ur nuet och det förgångna (1949), av Axel L Romdahl. Ur kapitlet Vardagens Venezia:

Man bör stiga upp tidigt en morgon och ge sig iväg till kvarteret strax intill Rialtobrons västra landfäste. Där ligga Erberian och Pescherian, grönsakshallen och fiskhallen.

... hur barkerna om morgonen i soluppgången stäva in i kanalen, lastade med meloner, druvor, äpplen, päron, kålhuvuden, tomater och gurkor och landa vid Erberian. För en främling från Norden är det en sällsam syn att skåda dessa jättekorgar med blå och gröna druvor, immiga av sötma, med väldiga jämnröda tomater och gula päron, att se hela pråmar fulla av mörkgröna, gyllene eller olivfärgade meloner - det vi hemma räkna i tiotal, räknas här i hundraden, och varje exemplar går dessutom för två eller flera.
Fiskhandlarna nöja sig ej med att låta fisken ligga uppsorterad i korgar och tråg. De vädja ej blott till köparnas förnuft och erfarenhet, till gommens minnen, men veta att också taga ögonens begärelse i sin tjänst. På stora lutande ställningar - stafflin kunde man kalla dem - måla de med alla sina svarta, blå, gröna, röda och silvervita fiskar jättestora stilleben med den säkraste beräkning av den dekorativa effekten. De olika fisksorterna isoleras från varandra av smakfullt och noggrant placerade gröna blad alldeles som blommorna i en välbunden bukett. I långa rader stå dessa dekorativa fisktroféer under Pescherians valvbågar, och man tycker nästan att köparna icke skulle ha hjärta - eller är det här riktigare att säga mage? - att rubba de vackra konstverken. Men det som tages bort ersättes undan för undan ur korgarna.

Fotona är från första mötet med Venedig - när vi runt midnatt i hällande regn tog oss fram med vaporetto på Canal Grande - mot Lido. Efter den kvällen såg vi inte skymten av en regndroppe. Men på vår avresedag var det dimmigt, och min kompis hade en förfärlig otur - på hennes billighetsflygplats, Treviso, hade de inte tillräckligt bra radaranläggningar, så flighten blev inställd. Ja, det var Ryan Air... hon fick ta in på hotell för en tusenlapp, och ta Easy Jet nästa dag. Ryan Air var fullbokat en vecka framåt. Vad jag vet har hon ännu inte fått någon kompensation. Själv flög jag med KLM från Marco Polo, för ett hyfsat pris. Planet lyfte lätt, och man fick t o m mat på varenda flight. Ett tillägg är att Joy på nedresan fick sin resa inställd/ombokad inte mindre än tre gånger! Hon flyger aldrig mer med Ryan - so messed up, the half would be enough!

1 kommentar:

Anonym sa...

En väldigt bra Venedigintroduktion. Överflöd av intryck.
PI