På viale dandolo möttes vi av så här härliga kamelior. Det visade sig vara ett bra val att bo där - enda hotellet på den lite tjusiga gatan. Det var fyrstjärnigt, men det var lite nedgånget, mellan två och tre stjärnor tyckte vi kunde ha varit riktigt. Men vi bodde ju för halva priset.
Frukosten var i alla fall fyrstjärnig. Den intog vi i ett härligt, luftigt rum med utsikt mot de knallrosa japanska körsbärsträden och andra nyutslagna träd, som snöade så vackert.
Här är huset mitt emot, med fina dekorationer. Rundlarna på balkongen påminde mig omedelbart om dem som fanns på
slottet i Stettin, men när jag tittade närmare på slottet på ett foto, såg jag att det bara fanns två "droppar" i rundlarna, medan det på detta hus fanns fem. Men intrycket var förtroget.
Och här är "ledsna huset" som vi ömkade oss över: det var så stort, så övergivet och såg ut som om det grät... ur vartenda fönster. Men det skulle förmodligen bli invaderat framåt sommaren, och få ganska mycket "sällskap".
På viale dandolo möttes vi av så här härliga kamelior. Det visade sig vara ett bra val att bo där - enda hotellet på den lite tjusiga gatan. Det var fyrstjärnigt, men det var lite nedgånget, mellan två och tre stjärnor tyckte vi kunde ha varit riktigt. Men vi bodde ju för halva priset.
Frukosten var i alla fall fyrstjärnig. Den intog vi i ett härligt, luftigt rum med utsikt mot de knallrosa japanska körsbärsträden och andra nyutslagna träd, som snöade så vackert. 
Här är huset mitt emot, med fina dekorationer. Rundlarna på balkongen påminde mig omedelbart om dem som fanns på slottet i Stettin, men när jag tittade närmare på slottet på ett foto, såg jag att det bara fanns två "droppar" i rundlarna, medan det på detta hus fanns fem. Men intrycket var förtroget.
Och här är "ledsna huset" som vi ömkade oss över: det var så stort, så övergivet och såg ut som om det grät... ur vartenda fönster. Men det skulle förmodligen bli invaderat framåt sommaren, och få ganska mycket "sällskap".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar