Gondola, gondola!

Vill du åka i en med blå bukett... eller hellre i en med röd?


Vi stod och tittade ett tag. Det såg roligt ut när gondoljärerna ibland fick stöta ifrån husväggen med ett ben. "Där är en långhårig!", utbrast jag. (På engelska naturligtvis, eftersom min kompis är från England.) Han vände sig om och sa "Ciao". Han hade fått lite uppmärksamhet.

Varför inte själv vara i påskägget? Joy har godkänt att jag lägger in detta, fastän hennes örsnibb har fått en lite djävulsk touch. San Michele (begravningsön) i bakgrunden.

Så nu säger vi Happy Easter! eftersom jag gjorde en mellannlandning, och snart ska vidare för att påska. Igår gjorde jag också en mellanlandning, fast i Amsterdam. Innan jag landade där tog jag detta foto (nedan). Den sista flighten hade jag tillsammans med en dam i min kör. Hon hade varit i Schweiz bland de snöklädda bergen och var brun som en pepparkaka. Det var den första svenskan jag talade, sen jag lyfte från Landvetter för en vecka sen. I Italien fungerade min italienska förvånansvärt bra, ytligt sett, trots att det var sju år sen jag var där. Toskanskan är den enda dialekt jag känner till, så det var intressant att höra när venetianarna talade. De verkar ibland få en het potatis i munnen, så r blir ett l. Det lät kul.

Våra flighter (från London respektive Amsterdam) var rätt samkörda, så vi kunde behändigt träffas på Piazzale Roma sent på kvällen, för att ta en vaporetto till Lido. Regnet skvalade, så Venedigs hus såg lite miserabla ut, tyckte jag. Men häftigt - att lämna fastlandet för att med båt glida in i en helt annan värld...

Det hade inte regnat förrän nu, och på hotellet sa de att det hade börjat för bara två timmar sen. Nästa dag, och de följande, var det konstant strålande solsken, till vår avresedag då det överraskande var molnigt, men det är ju bra som resväder, kanske.

Framöver blir det en del inlägg om några av öarna i lagunen.