torsdag 23 april 2009

Blätter

Wie herrlich leuchtet
mir die Natur!
Wie glänzt die Sonne!
Wie lacht die Flur!

Es dringen Blüten
aus jedem Zweig,
und tausend Stimmen
aus dem Gesträuch.

Und Freud und Wonne
aus jeder Brust.
O Erd', o Sonne!
O Glück, o Lust.

O Lieb', o Liebe!
so golden schön
wie Morgenwolken
auf jenen Höhn!

Du segnest herrlich
das frische Feld,
im Blütendampfe
die volle Welt.

Johann Wolfgang Goethe (1749-1832)

Jag kan de två första verserna utantill, och dem läser jag tyst för mig själv när jag går till busshållplatsen (och vid andra tillfällen också...).

3 kommentarer:

Anonym sa...

Ja,det är nog den härligaste vårdikten man kan tänka på - när som helst, i trädgården, på vandring över Hästhagabergen eller, som du, på väg till busshållplatsen.

Laila sa...

Så härliga bilderna blev! Man kunde se hur löven öppnade sig mer och mer för varje bild.

rosenkugel sa...

Tack för trevliga kommentarer! Ja, det är fint nu när bladen vecklar ut sig och blir så perfekta (man häpnar - trots att man varit med om det förr).

Den här slingan triggar igång "en munter vandrare", precis som Taugenichts i "Aus dem Leben eines Taugenichts" av Eichendorff. Finns även på svenska: Ur en dagdrivares levnad, tror jag att den heter.