En tripp till lagunen i vår... ja, varför inte. Närmare bestämt till Lido, som utgångspunkt för intressanta utflykter. Till glasblåsarnas ö - Murano. Glasblåsning har fascinerat mig sen jag var barn. Jag minns en gång på ett glasbruk, där min familj nästan fick släpa bort mig från glasblåsarverkstaden. Det är det föränderliga i materialet som grep tag i mig. (Även ljustillverkning gav en kick - jag ville arbeta på ljusfabrik.)
San Michele/Isola di cimitero och Igor Stravinskys grav ska också få ett besök. Om man inte är berömd får ens urna inte vara här längre än tolv år. Sen måste man lämna plats åt andra. En stor svart gondol med en guldängel på var sida, som färdas från Venedig i riktning begravningsön, visar vad som ska ske.
Konstnärsön Burano, högst upp till vänster på kartan, man ser tyvärr bara slutet av namnet, har hus målade i grälla färger. Inte så vackert, lite som på Grönland, men varför inte ta en tur med vaporetton dit ändå?
Ja, jag återvänder till Lido, "Thomas Manns ö", och tar säkerligen med mig "Döden i Venedig" som kvällslitteratur, för att följa Aschenbachs förehavanden där. Och vandra längs den långa sandstranden, med blicken ibland riktad rakt ut mot Adriatiska havet. Återvänder sa jag. Ja, jag var här helt kort på en tågluffning en het sommar. Min kompis och jag försökte få natthärbärge i Venedig, men förgäves. För packat med turister. Vid Rialtobron träffade vi två bodybuilderkillar: Biffen och Bananen. Den ena kort, biffig med rakt rågblont! hår, den andra lång, slank, svartlockig. De fick reda på vår belägenhet, och erbjöd oss att övernatta på Lido, i deras gymlokal. Sagt och gjort... men lustigt att vakna bland skivstänger, hantlar och stora speglar!
San Michele, den fyrkantiga begravningsön, blev stadens begravningsplats 1826. Det var av hygieniska skäl som de döda skulle begravas långt bort från de levandes bostäder.
Ska jag ta med gummistövlarna? Men troligtvis kommer det inte att bli som 1966... men förr översvämmades Markusplatsen ca tio gånger per år. Nu händer det tio gånger så ofta. Men det är värst på hösten/vintern.
Suckarnas bro. På denna gick de och suckade... de straffade som skulle buras in i fängelset på andra sidan bron.
4 kommentarer:
Hej Pernilla!
Ja, Venedig är, om än dyrt, alltid ett prisvärt resmål. Jag återvänder regelbundet dit, senast i fjol var jag där.
Dock var det länge sen jag var på Lido, som ju är intressant om man vill bada och samtidigt läser Thomas Mann.
Jag har mer än en gång tänkt uppsöka San Michele och bland annat Stravinskijs och Joseph Brodskys gravar, men det har ännu inte blivit av. Det står fortfarande kvar på listan som motiverar nästa resa...
Hej!
Aha, Joseph Brodskys grav också. Jag får bekänna, jag vet inte vem det är, får googla lite. Jag ska dit i början av april, det är lite tveksamt om man kommer att bli badsugen. Fast vi kommer bo lägligt för bad, det blir nog åtminstone ett dopp.
Brodsky har skrivit mycket bra poesi, men också en underbar liten bok om Venedig som heter "Vattenspegel".
Han åkte alltid till Venedig vintertid för att i görligaste mån slippa turismen.
Den lilla vattenspegeln kan man ju stoppa i bakfickan innan man reser. Tack för boktipset!
Skicka en kommentar