Alléhålet

Den lilla ljuspricken där långt borta, har fascinerat mig om och om igen, sedan jag var liten.

Ljuspricken blir större, ungefär som en vit pupill som vidgas.

Om ett ögonblick är vi igenom... och ute på andra sidan.

Sommaren

och så kom sommaren...

jag hade aldrig kunnat tro...
men så kom du bara

en sommargåva
så stor
så rik

från jag vet inte var

Orörd

en liten brun oval i hennes handflata
lades in i minnets veck
höst vinter vår sommar
sommar vår vinter höst
pulsande i djup snö
stojande barn om sommaren
stilla höstdagar
vårens första tussilago
tid tid tid
och så en sommar...

Dag 4

Liten blombrosch från ett floristställe, tillverkad med hjälp av limpistol.

Morberg igen!? Har han inte redan fått tillräckligt med uppmärksamhet? Jo, och det blev faktiskt även ett seminarium med honom, i lördags (men det berodde också lite på att det låg bra till tidsmässigt).

Denna lilla folder, som jag tog en gång när jag köpte ägg på landet, på en äggård där man betjänar sig själv - alltså betalar genom att stoppa in pengar i en låda - gjorde att jag visste vem han var, men har också senare sett en liten bit av hans matlagningsprogram. Bilden på när han så ledigt steker ägg och pyttipanna (på sin morberghäll), tyckte jag såg så trevlig ut, och i foldern finns bl a ett recept på saffranspannkakor, som jag har använt mig av två gånger hittills.

Igår blev det två seminarier (men de låg också bra i tid, s a s). Carin Hjulström signerar sin bok Finns inte på kartan och Jan Guilliou väntar lite lagom nonchigt på att få äntra scenen och tala om sitt yrkesliv.

Bokmässan dag 3

Naturligtvis fick perenn ett besök.





Endast en ynklig caesarsallad kvar... - för 79 kr! Men när en grej ligger ensam kvar blir den oftast inte såld, på något sätt ser det för ointressant ut.

Vad har hänt här? Vi tog ju bara en liten fika...

Kristin Bjarnadottir läser dikter om smäktande tango.

Från böcker till fågelmjölk

Rum för poesi - Bernardo Atxaga, baskisk författare med lustigt minspel. Hans dikter lästes upp på spanska och svenska, och en enda på baskiska - det lät mycket intressant.


Mindfulness har ju varit i ropet länge, varför inte lyssna lite. Jag förväntade mig visserligen inget nytt under solen, men satt i alla fall kvar hela kvarten.

I ropet.



Piero Moreno (Per Morberg) - kaxig, skådespelande matlagare. Koketterar här med att han helst har blicken nedslagen, eftersom han är så blyg... Nåväl, nästa bok kommer att handla om jakt (eftersom det är det roligaste).




Se, där kommer Plura, som också har knåpat ihop en kokbok, med fina recept från bl a mamma Margit. Han hade ett avspänt, anspråkslöst sätt - det var trevligt att lyssna på honom. (Skojigt med alla smycken.)

Ledig stil - uppknäppt lite här och var.

En röst som var mer än bekant nådde mitt öra... Ja, där var han igen och talade om alla möjliga språkfenomen, och förklarade dem utförligt. Men min fråga angående egenavvikelse har han ännu inte velat ta upp i sitt radioprogram Språket. Kanske av helt naturliga orsaker...

På kvällen fick jag möjlihet att komma med på lite mingel hos poeten Lina Ekdahl. Jättetrevligt, och vi blev bjudna på värmande rödbetssoppa. Linas översättare till ukrainska - Lev i Lviv - hade med sig ukrainsk konjak - och... fågelmjölk! Det var en rolig överraskning, detta hade jag hört talas om och varit nyfiken på. Förra sommaren när jag skulle åka till Berlin, bad min polska väninna mig att köpa hem fågelmjölk åt henne, ifall jag hittade det. Det gjorde jag inte. Fågelmjölk finns tydligen i första hand i Polen och Ukraina, och är ett godis som är som hårt skum, igår var det i chokladöverdrag. Väldigt gott!

Tunn men säkert naggande god - detta var mitt enda inköp denna dag 2. En liten förberedelse till den ständigt uppskjutna pilgrimsfärden...

Kanshoji - La Coquille, Dordogne

Visst ser det fridfullt ut - munkar och nunnor i gåsmarsch ute i det gröna. Detta är Kleine Promenade, som det kallas, oavsett i vilket land man än befinner sig (så vitt jag har förstått det). Följet har just rest sig från morgonsittningen och promenerar nu en stund; snart är de på väg till frukosten som består av genmai - närande soppa på ris och grönsaker, tillbehören är soja och gomasio, något som är jättegott; sesamfrön som bryns lätt i stekpanna utan fett, därefter mortlas de och lite salt tillsätts.

Hit kom jag via Domont (norr om Paris), där jag först träffade min väninna Marie-Do. Hon skulle just ge sig av på en liten resa, och det var uppgjort att jag skulle sköta hus, hund och katt några dagar. Det ingick även bil. Och svart zenkimono kunde jag låna.

Det var mysigt att ge sig ut på promenad med Funky, fårhunden (som tyvärr inte finns mer), man känner sig nästan som en inhemsk när man går med hund. De vanligaste hundglosorna hade jag lärt mig (tjej/kille m m), så det gick att ha åtminstone ett litet samtal med hundägare som man stötte på. Det var på sensommaren, och vi gick ofta förbi ett enormt björnbärssnår, där det fanns mycket bär att plocka. När Funky, som visserligen satt och väntade pliktskyldigt, började gny, slet jag mig loss och slöt upp vid hans sida.

Katten, som hette Mina, var jättegullig första natten, och la sig över min hals - precis som om hon vore en halsduk - när jag skulle sova. Jättemysigt... men på morgonen kände jag att det var något mycket smått som hoppade runt på kudden... När jag träffade Marie-Do igen, efter att vi hade varit borta på varsitt håll, berättade hon att Mina sov ute vissa nätter, i något buskage eller liknande.










Ut på promenad... undrar om det finns några trevliga tikar ute idag...

Dörrhjärtat

rött hjärta i två delar

sitter ihop

en del från förr

en del från nu

Boj(ar)

Runt husknuten

Sandslott