På min kibbutz, som hette Daliyya, lärde jag känna en kille som hette Naor. Han gjorde sin militärtjänst, och var under den perioden knuten till vår kibbutz. Han bodde i Haifa. Jag blev inbjuden dit, och satte mig på bussen. Jag sökte upp Ben Gurion street 18, och ringde på. En äldre kvinna i laxrosa pyjamas öppnade. Jag presenterade mig och sa att jag sökte Naor. Hon sa: "Här finns ingen som heter Naor, men kom in ändå." Jag tänkte: Varför inte? och steg in. Jag blev förd in i vardagsrummet och blev anvisad en plats i soffan, och en flicka, kvinnans barnbarn, tryckte upp kuddar under mina armar, så att jag skulle sitta riktigt bekvämt. Kvinnan var väldigt mysig, och satt i sin laxrosa dress på ett avspänt sätt och konverserade om Sverige och Kanada (där hon hade bott en period av sitt liv). In kom kardemummakaffe, söta bakverk och karameller, en sak i taget, och alltid på ett tjusigt silverfat. Detta var något nytt för mig, att bli behandlad lite som en prinsessa... Samtalet och allt runt omkring var så trevligt att jag för en stund hade glömt bort vem jag egentligen skulle besöka. Jag ringde till Naor, som lite torrt sa att han bodde på Ben Gurion allee 18. Jag avrundade samtalet, tog farväl och gick vidare.
Det byggdes hela tiden nya hus på Daliyya, och det var araber som arbetade med det. Jag lärde känna en av dem, en kille från Nasaret. Jag blev inbjuden dit, och kom faktiskt till rätt adress direkt. Där var det också en prinsessaktig känsla, kuddar kördes återigen in under mina armar, och in kom barnbarnen med silverfat efter silverfat med olika godsaker. Där var alla generationer, och alla vuxna frågade mig om allt möjligt och var mycket belevade. Lite omtumlad var jag även efter detta besök. Silverfaten med karamellerna kommer jag sent att glömma...
1983
Daliyya igen...
3 kommentarer:
Khalimera,
Var det mycket vatten i bäcken i Agia Eirini på våren?
Var bålgetingarna vakna i de fallna stammarna?
Vi gick där på novemberlovet och då var det uttorkat, även alla dricksvattenkranarna, inte en droppe. En ökenvandring i hettan som mynnade ut i lilla snabbköpet i Sougia och var sina 2 flaskor nero fyziko Mega (naturellt mineralvatten, 1½-liters).
Bakom en liten klippa ett par hundra m öster om Sougia låg en nudiststrand - olaglig men enligt någons hemsnickrade webbsida brukar polisen titta åt nägot annat håll. Säkrast att ha badkläderna inom räckhåll ändå.
Eukharisto
(härmed är såväl flaskämnet som mitt grekiska ordförråd uttömt :-)
Yogi
Kalimera Yogi,
ja, det var mycket vatten de första hundra meterna, sen försvann det plötsligt i underjorden, men i kranarna fanns det så det räckte för att släcka törsten plus att fylla på våra, så förståndigt, medhavda flaskor. De svarta vattenledningsslangarna, som ringlade sig fram i ravinen, var dock inte så dekorativa. Bålgetingarna sov troligtvis... Tack för ytterligare information.
Vilken tur med vädret/dricksvattnet ni hade då... Och med alla små nasty creatures som ännu var skapligt slöa så tidigt på året - obs menar inte de nakna besökarna på naturist-stranden, där gick allt lugnt och sansat till, inte särskilt nasty. Små skorpioner finns det också litegrann i de nedre ( = södra) ravinmynningarna av Agia Eirini och Samaria (den lite längre, öster om Agia Eirini, går från bergspasset vid Xyloskalos enda ner till kusten i byn Agia Roumeli). Så för- och eftersäsong är lite tryggare, förutom att man slipper trängas på stigarna resp härma något slags grekisk stepdans i toa-köerna... Flera stränder på sydkusten är dessutom mörk lavasand som bränns i fotsulorna mitt på dagen även i oktober. Svårt att föreställa sig hur den bränns i juni/juli...
Kanske någon annan bloggläsare har testat då, i stället för att t ex gå på glöd, och vill berätta...?
Yogi
Skicka en kommentar