Sista slasktäcket

Fotomässan

Nygräddad kladdkaka? Nej, tyvärr inte. Det är en bit isländskt landskap sett från ovan. Men det är oerhört likt. Skorpan ser mycket "naturtrogen" ut, det vattnas i munnen. Och ja, det finns vispgrädde till.

Det är Hans Strand som är fotograf. Han har hyrt ett litet flygplan i sextio timmar sammanlagt, och cirklat över Island. Horisonten syns aldrig, vilket gör att bilderna alltså kan se ut som något helt annat än ett landskap. Fantasin drar igång… prova själv: här kan man se många av hans häpnadsväckande foton från Island.

Jag läste att han alltid är jättenoga med hur han sätter fyra hörn. Lite snopet på nåt sätt, att höra något som åtminstone jag tycker är rätt basalt. Från en så känd fotograf. Men det är i alla fall lite knepigt från ett fordon, men förmodligen lättare från ett flygplan än från spårvagn, buss eller tåg. Det är ibland svårt att hinna.


Jag hade riktat in mig på endast två fotografer. Den andra är Tim Flach från Storbritannien. Här kan man se ett bildspel med hans fantastiskt fint fotograferade hästar. (Klicka på Equus, sen slideshow)


Här är jag snart tillbaka - i mars handlar det om resor.

Det gamla lagerhuset

Förlagshuset ligger helt ensamt och utkastat i en tomhet intill Esperantoplatsen. Men jag vet att det är mycket aktivitet i denna f d lagerlokal; många små bokförlag och även småtidningar huserar där. Jag var inne hos Tre Böcker och hälsade på en gång och frågade om de behövde korrekturläsare. I förlagets bås trängdes tre gulliga hundar. Nej, de korrekturläser själva. Det verkar inte finnas pengar att betala någon för detta. Det närmaste jag kom var ett erbjudande om tusen kronor för en bok på några hundra sidor (Warne förlag). Jag nappade inte.

Vad är det för storstilad dam man ser där borta? Det ser så käckt ut, men det är bara namnet på en nederländsk varvskoncern som köpte Cityvarvet 2000.

Esperantoplatsen - transportvägen från änden av Kungsgatan till Järntorget. Här var jag i veckan på konversationskväll, på Språkkafét alltså. Det kostar inget, men man måste fika för minst 38 kronor. Det stod en tysk flagga på mitt bord. Grannbordet pryddes av en gulröd. Thomas från München var koordinator och satt i mitten av bordets långsida, för att vara en centralfigur. Men efterhand höjs ljudnivån av alla besökare som strömmar till, och man kan bara tala med sina närmaste grannar. Hur som helst var det jättekul - jag ska gå dit fler gånger. Egentligen var detta en uppvärmning för mig inför italienskan dagen därpå. Men jag vill allt fräscha upp den lite på egen hand innan jag gör slag i saken.

Krusidull

Hemväg

Himlapraliner

lägg dig på rygg och blicka upp i det blå
snart singlar de ner dessa luftiga små

de är av annan substans
uppstår ur vindarnas virvlande dans

smakar du en eller två
kommer du längta upp i det blå

plötsligt så tänkte du
tänkte så här
hur blir det med drömmen
drömmen som jag bär

Ett och ett halvt