Sankt Olof x 4

Tillbaka till min absoluta favoritkyrka, Sankt Olof. Lika fint vitkalkad, då som nu. Och trappgavlar - ju fler desto gulligare.

Det visade sig att vi anlände till kyrkan just på Sankt Olofsdagen, den 29 juli - helt av en "slump". Denna dag är det marknad alldeles intill kyrkan. Vi kom tidigt på förmiddagen och såg marknadsstånden iordningställas. En liten titt hann vi med, men sen var det kyrkan som drog, med all sin kraft...

Det var här som Olof den Helige dyrkades. Stora pilgrimsskaror vallfärdade hit för att tillbe honom, dricka av den heliga källans vatten, stryka sig med Olofsbildens silveryxa och offra pengar i kyrkans offerkista eller i källan.

För att kunna ta emot den växande pilgrimsskaran var man tvungen att bygga till de två sidoskeppen. Man kan ana att kostnaden för tillbyggnaden helt kunde täckas av de ständigt inströmmande offergåvorna.

De inristade pilgrimsmärkena trängs. När namnet fanns ristat i Sankt Olofs helgedom, så stod också personen som bar det namnet under helgonets beskydd och kunde trygg vandra vidare på sin pilgrimsfärd genom livet.



Samhället där vi övernattade heter också Sankt Olof. Men från början hette orten Lunkende. Stället var inte särskilt charmigt, det kan man inte heller säga om vårt vandrarhem, men det dög åtminstone att övernatta i, och i samma byggnad fanns faktiskt en hyfsad restaurang, som drevs av en islänning.