Jag ville så gärna vandra... genom olivlundarna till Kalives. Det gjorde jag flera gånger när jag var här i Almirida förra gången. Men då var det en månad tidigare - i månadsskiftet april/maj. Nu var det en betydligt högre temperatur, så därför blev det nästan bara hotellchefens vandring, som startar klockan åtta varje söndagsmorgon.
En mycket snabb och energisk långbent! tax tar täten och avverkar vandringen på 27 minuter. Boxern Ira går sist och hennes promenad tar en timme. Mellan hundarna får vem som vill ta plats, och välja sitt eget tempo.Man går längs olivlundar mest hela tiden (men denna gång hade olivträden blommat klart för länge sen) och färgsprakande blomsterträd (mest oleander). Man passerar även alla dessa "halvfärdiga" hus med "antenner" (armeringsjärn) högst upp. Tidigare var det ekonomiskt förmånligt att inte bygga färdigt hus, men nu har detta ändrats (så förhoppningsvis är det nu dags att knipsa bort dessa evinnerliga spröt, som ser så trista ut).
Lefka Ori - de vita bergen, har en imponerande höjd, och är härliga att vila blicken på en stund...
Nu har vi njutit av vår vandring i ett böljande landskap som går upp och ner hela tiden. Där nere syns Almirida och Soudabukten. Nu är klockan nästan nio, och hettan kommer med stormsteg. När vi kommer ner blir vi bjudna på nypressad apelsinjuice - Å, vad gott! Sen tar man lite frukost, och därefter blir det ett dopp i det fina vattnet i vår badvik. 
En underbart härlig baddag har just börjat...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar